Vem kan man lita på?

(Mikael Wiehe & Hoola Bandola Band)
När far och mor är döda
och våra släktningar har ta’tt gift
och alla våra vänner har valt sej själva
och våra lärare och fröknar
har gått och dränkt sej med varann
och nu när sömntabletterna har slutat hjälpa
och när vår präst från konfirmationen
står och pekar i det blå
och ingen fattar om han visar vägen
eller känner vilket håll vinden blåser åt,
då kommer Halta Lotta hem till mej
med rösten fylld av gråt
och snyftar, vem i hela världen kan man lita på?

…och man försöker muta oss med bilder av visionerna
och när prinsar och presidenter
ljuger medvetet i kapp
och när dom som skulle säga sanningen
har börjat ta tillbaka det dom just har sagt,
då kommer Lille Gerhard hem till mej
och häver sej på tå
och viskar, vem i hela världen kan man lita på?
Idag är vi inne på den sista delen i predikoserien som har spänt över fyra söndagar. Vi började i skapelsen, har pratat om Guds konstiga plan och att vi inte är utlämnade åt oss själva. Och idag lånar jag alltså temat från Mikael Wiehe, ”Vem kan man lita på?”
Jag tror att alla nog kan söndagskule-svaret på den frågan, men jag tänkte att vi inte skulle göra det så lätt för oss, utan istället problematisera frågan lite mer och tala om vilka vi har förtroende för. Vilka vi ger vårt förtroende till. Vilka vi litar på. Vilka vi tror på.
Yrkesgrupper som hamnar i topp om man mäter förtroende är Läkare, Poliser och Revisorer. I botten hamnar Riksdagsmän & politiska ledare, Förvaltare av aktiefonder och Börsmäklare.
Riksdagsmannen Mats G Nilsson, en av de som hoppat av Moderaterna i Stockholms riksdagslista, efter anklagelser om fusk vid provvalet kommenterar sitt avhopp med: ”Det är kutym att göra så. Politik är en förtroendebransch. Det är klart att efter en veckas smutskastning så är förtroendet för mig stukat”
I utredningen har Mats själv inte själv anklagats för att ha fuskat men han har drabbats av att andra fuskat. Men eftersom politik handlar om förtroende så är han tvungen att hoppa av.
Om någon missbrukar vårt förtroende är det oerhört svårt att bygga upp förtroendet igen, vi blir misstänksamma och avvaktande.
Om man råkat ut för många besvikelser och om man även själv har misslyckats kan man svara som en kvinna som jag frågade om vem som man kunde lita på, hon sa att ”man kan inte lita på nån… och helst inte om man inte kan lita på sej själv!!!”
Kung David håller med och utropar:
En psalm av kung David ur Psaltaren, nr 62
Bara hos Gud finner jag ro, från honom kommer min räddning.
Han är klippan som räddar mig, min borg där jag står trygg.
Hur länge skall ni ansätta mig, samfällt storma an som mot en lutande vägg, en fallfärdig mur?
De har enats om att störta ner mig. De älskar svek, med munnen välsignar de, men i sitt hjärta förbannar de.
Bara hos Gud finner jag ro, från honom kommer mitt hopp.
Han är klippan som räddar mig, min borg där jag står trygg.
Från Gud kommer min hjälp och min ära, Gud är min tillflykt, min starka klippa.
Sätt alltid din lit till honom, du folk, öppna ditt hjärta inför honom. Gud är vår tillflykt.
Bara en vindfläkt är människorna, de dödliga endast ett bländverk. Läggs de i vågskålen höjer den sig, ja, de är lättare än luft.
Lita inte till våld, sätt inte ert hopp till rövat gods. Om än er rikedom växer, förtrösta inte på den.
Ett har Gud talat, två ting har jag hört: att Gud har makten, att du, Herre, är trofast. Du lönar var och en efter vad han har gjort.
Han som har skapat oss och gett oss livet, han som planterade något av sig själv i vår varelse. Han som formade oss med en tanke, han som ville dela uppdraget och gemenskapen med oss.
Han som söker återvinna det förlorade, han som är beredd att ge allt och som inte mäter som vi gör utan värdesätter det svaga och utsatta – han som räknar med det som ingenting är.
Han som alltid har en utväg, han som inte ser några omöjligheter – utan som själv är möjligheten med stort M. Han som genom vår brist kan utföra sin vilja. Han som ser på oss med kärlek.
Han kan man lita på! Han har förtroende! Han vacklar inte. Han är klippan som räddar mig, min borg där jag står trygg.
Han som aldrig överger mig, även om alla andra gör det. Han som står fast när alla andra faller. Han som inte står handfallen inför kaos trots att allt hopp verkar ute.
Från Honom kommer min hjälp och min ära, Han är min tillflykt, min starka klippa.
Den Levande Guden, han som heter Jag är, är den enda konstanten i alla universum. Han är origo, den enda fasta punkten, igenom alla dimensioner och han är den ende som kan säga att han är över alla eoner av tid.
Han som blev människa och blev utsatt för ondskans fulla kraft och fullbordade sin plan genom att låta sig ta emot den förbannelse som han inte förtjänat. Han som en gång för alla besegrade döden genom att bli slaktad.
Han har makten och han är trofast!
Ur Uppenbarelseboken (5:1-14)
…jag såg i högra handen på honom som satt på tronen en bokrulle med skrift på både framsidan och baksidan och förseglad med sju sigill.
Och jag såg en väldig ängel som ropade ut med hög röst: är värdig att öppna boken och bryta sigillen? Men ingen i himlen eller på jorden eller under jorden kunde öppna boken och se i den.
Och jag grät häftigt över att det inte fanns någon som var värdig att öppna boken och se i den.
Men en av de äldste sade till mig: inte. Se, han har segrat, lejonet av Juda stam, skottet från Davids rot. Han kan öppna boken med dess sju sigill. Och jag såg att mitt för tronen och de fyra varelserna och mitt för de äldste stod ett lamm, och det såg ut att ha blivit slaktat.
Det hade sju horn och sju ögon, som är Guds sju andar som har sänts ut över hela jorden. Det gick fram och tog boken ur högra handen på honom som satt på tronen.
Och när det tog boken föll de fyra varelserna och de tjugofyra äldste ner inför Lammet, var och en med en harpa och en guldskål fylld med rökelse, som är de heligas böner.
Och de sjöng en ny sång: Du är värdig att ta boken och bryta dess sigill, ty du har blivit slaktad, och med ditt blod har du friköpt åt Gud människor av alla stammar och språk och länder och folk.
Du har gjort dem till ett kungadöme åt vår Gud, till präster åt honom. Och de skall vara kungar på jorden.
Och jag såg, och jag hörde rösten av många änglar som stod runt tronen och varelserna och de äldste; deras antal var myriaders myriader, tusen och åter tusen, och de sade med hög röst: Lammet som blev slaktat är värdigt att ta emot makten och få rikedom och vishet och styrka och ära och härlighet och lovsång.
Och allt skapat i himlen och på jorden och under jorden och på havet och allt som finns där hörde jag säga: Den som sitter på tronen, honom och Lammet tillhör lovsången och äran och härligheten och väldet i evigheters evighet.
Och de fyra varelserna sade: Och de äldste föll ner och tillbad.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *