Mikael Tilly, Påskdagen 2014

”Att möta den uppståndne” av Mikael Tilly

Mikael Tilly, Påskdagen 2014

Johannes 20:1-18 (The Message)

Tidigt på morgonen den första veckodagen, när det fortfarande var mörkt, gick Maria från Magdala till graven och upptäckte att stenen för öppningen hade flyttats. Hon sprang genast i väg till Simon Petrus och den andre lärjungen, den som Jesus älskade, och berättade med andan i halsen att någon hade flyttat Mästaren från graven och att de inte visste vart.

Petrus och den andre lärjungen rusade omedelbart bort till graven. De var jämnsnabba, men den andre lärjungen sprang om Petrus och hann före till graven. Han kikade in och såg linnebindlarna ligga där men gick inte in. Simon Petrus kom strax efter, gick in i graven och såg bindlarna ligga där. Duken som hade täckt hans huvud låg inte med bindlarna utan prydligt hopvikt för sig. Då gick den andre lärjungen också in, han som kommit först, och såg hur det var och trodde på det. Ingen hade ännu förstått av Skriften att han måste uppstå från de döda. Sedan gick lärjungarna tillbaka hem.

Men Maria stod utanför graven och grät. Med rinnande tårar böjde hon sig ner för att titta in i graven och fick se två vitklädda änglar sitta där, en vid huvudänden och en vid fotänden där Jesus kropp hade legat.
– Varför gråter du? frågade de.
– De har flyttat min mästare, och jag vet inte var de har lagt honom.
Hon vände sig bort, och då såg hon Jesus stå där, fast hon kände inte igen honom. Hon trodde att det var trädgårdsmästaren.

– Varför gråter du? frågade han. Vem letar du efter?
– Om det är du som har flyttat honom så säg var du har lagt honom, så tar jag med honom.
– Maria!
– Rabbouni! utbrast hon och tittade på honom.
(Det är hebreiska och betyder »Mästare!«)
– Håll inte fast mig, sa Jesus, för jag har inte stigit upp till Fadern än. Gå till mina bröder och säg att jag stiger upp till min Far och er Far, till min Gud och er Gud.

Maria gick och berättade för lärjungarna att hon hade sett Mästaren, och hon berättade allt som han sagt till henne.

I gryningen efter sabbaten. Den första dagen i veckan. Så står Jesus upp från de döda. Ljuset lyser upp mörkret och mörkret hade inte övervunnit det.

Det som var omöjligt hade hänt. Det ingen förväntade sig har skett!

Fadern har uppväckt Sonen och löst honom ur dödens vånda, eftersom det inte var möjligt att han skulle behållas av döden. (Apg 2:24)

Ingen människa anade något – men Jesus hade redan segrat.

Jesus hade burit fram sitt eget blod som försoningsoffer för våra synder och håller nu nycklarna till döden och dödsriket i sin hand.

Jesus hade utropade ett segerbudskap i andevärlden och allt hade förändrats i grunden. Men människorna hade inte förstått något ännu.

Så snart sabbatsvilan var över så tog sig Maria från Magdala och några andra kvinnor till graven.

När de kom dit förväntade de sig en stängd grav med sin döde mästare inuti.

De höll på att sörja honom och ville visa sin vördnad för honom genom att besöka hans grav och om möjligt få smörja hans kropp med välluktande oljor som de köpt.

Så när de såg den öppna tomma graven så trodde de inte att han levde – de trodde att några hade skändat hans grav, de trodde kanske att hans fiender hade fortsatt att förnedra deras mästare, att han inte ens fick vara ifred när han var död.

Kvinnorna rusar förfärade till Petrus och Johannes och berättar att någon har tagit Jesu kropp. De sa:

”Någon har flyttat Mästaren från graven och vi vet inte vart.”

Petrus och Johannes springer dit och ser att graven ligger öppen och att den är tom. Vad har hänt?

De kan inte heller förstå detta, varför är graven öppnad? Men om någon har skändat graven – varför ligger huvudduken prydligt ihopvikt för sig? Vad har hänt? Detta stämmer inte med en gravskändning.
Vid den tomma graven påmindes de kanske om orden som Jesus hade talat till dem om angående sin död:

Lukasevangeliet 18:33-34

Människosonen kommer att utlämnas åt hedningarna. De skall håna och skymfa honom, spotta på honom, gissla honom och döda honom, och på tredje dagen skall han uppstå.

De gick hem fyllda av funderingar och förundran över det som hade hänt, men de var inte övertygade, för de hade inte mött den uppståndne ännu.

Maria från Magdala är tillbaka vid den öppna graven. Med rinnande tårar böjer hon sig ner för att titta in i graven och får se två vitklädda änglar sitta där som Jesus kropp hade legat.

– Varför gråter du? frågade de henne.
– De har flyttat min mästare, och jag vet inte var de har lagt honom.

Hon vänder sig bort från änglarna, kanske för att hon tycker det är så jobbigt att inte veta var Jesu kropp finns.

Då möter hon Jesus, han står där – hon ser det inte utan tror att det är en trädgårdsmästare.

Jesus frågar henne samma fråga:
– Varför gråter du? Vem letar du efter?

Och hon svarar desperat:
– Om det är du som har flyttat honom så säg var du har lagt honom, så tar jag med honom.

Hon vill så gärna ta hand om Jesu kropp, att den skall behandlas på ett värdigt sätt. Hon vill ge honom, som mött henne och många med så stor kärlek, en värdig begravning.

Då händer det – Jesus säger hennes namn:

– Maria!

Allt förändras i Maria, hon söker inte längre efter en död kropp att visa vördnad. Hon har mött honom igen – det omöjliga har skett. Hon utbrister:

– Rabbouni! Och tittade på honom.

Hon kunde först inte tro sina ögon, hon hade inte förväntat sig detta och när hon insåg att det verkligen var Mästaren så ville hon hålla kvar honom hos sig, men Jesus säger till henne:

– Håll inte fast mig, för jag har inte stigit upp till Fadern än. 

Jesus har uppstått från de döda och är påväg till Fadern. Jesus är påväg till Fadern för att alltid kunna vara oss nära genom att sända den Helige Ande.

Jesus ber Maria:

– Gå till mina bröder och säg att jag stiger upp till min Far och er Far, till min Gud och er Gud.

Det är en ny gemenskap på gång, ett nytt släktskap. Vi räknas nu till Guds familj, vi är nu Jesu systrar och bröder och Gud är nu vår Fader.

Maria fick fick vara den förste att möta den uppståndne och får nu även som den förste berätta om mötet med sin uppståndne mästaren för lärjungarna.

Precis som för Maria från Magdala så förvandlar mötet med den uppståndne varje människa.

Man kommer till Jesus, kanske genom att läsa Bibeln eller att besöka en gudstjänst eller gå en Alphakurs.

Man förväntar sig kanske att lära sig om en spännande historisk person – istället möter man honom personligt och han säger mitt namn.

Mötet med den uppståndne mästaren är avgörande, Petrus och Johannes hade nog börjat fundera – men de behövde möta Jesus personligen för att det skulle bli ett levande hopp i deras liv.

Precis på samma sätt är det idag, det är viktigt att du och jag möter Jesus personligen, det räcker inte att vårda hans minne eller läsa vad han sa.

Jesus ÄR uppstånden. Det är inte bara fina ord. Vi vårdar inte minnet av en död mästare – vi får leva tillsammans med honom som är den förstfödde från de döda, han som är uppstånden och som lever.

Uppenbarelseboken 1:17-18

Jag är den förste och den siste och den levande. Jag var död, och se, jag lever i evigheternas evigheter och har nycklarna till döden och dödsriket.

Amen.

Play

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *