"Hur ofta måste jag förlåta?" av Mikael Tilly

Hur ofta måste jag förlåta?

"Hur ofta måste jag förlåta?" av Mikael Tilly

Matteusevangeliet 18:21-35 (The Message)

Då tog Petrus mod till sig och sa:
– Mästare, hur ofta måste man förlåta någon som bär sig illa åt? Sju gånger?
– Sju? Sällan! Säg sjuttio gånger sju gånger.

Himmelriket är som när en kung bestämde sig för att kräva in sina tjänares skulder. Efter ett tag kom han fram till en tjänare som hade en skuld till honom på hundra miljarder kronor. Han kunde inte betala, så kungen befallde att mannen och hans familj skulle bjudas ut på slavmarknaden. Den förtvivlade stackaren kastade sig för kungens fötter och bad honom om en andra chans och lovade betala tillbaka vartenda öre. Kungen tyckte synd om honom, avskrev hans skulder och lät honom gå.

Knappt hade samme tjänare kommit ut ur tronsalen förrän han stötte på en medtjänare som var skyldig honom tiotusen kronor. Han flög på honom, tog stryptag på honom och krävde honom på sina pengar. Den förtvivlade stackaren föll på knä och bad om en andra chans så skulle han betala tillbaka alltihop. Men den förste tjänaren vägrade och lät honom i stället sitta i fängelse tills skulden var betald.

När resten av tjänarna såg hur han bar sig åt blev de upprörda och berättade för kungen vad som hade hänt.
Kungen kallade till sig tjänaren och sa:
– Din usling! Jag avskrev hela din skuld när du bad mig om medlidande. Borde inte du ha haft medlidande med din medtjänare när han bad om det?
Kungen var rasande och lät tjänaren sitta i bojor tills hela hans jätteskuld var betald.

Precis så kommer min Far i himlen att göra med alla som inte obetingat förlåter dem som ber om det.

Jesus har nyss, innan vår text, talat med lärjungarna om hur man skall gå till rätta med en person som gjort fel, först själv, om det inte hjälper sedan tillsammans med ett par andra och sedan med hela gemenskapen.

Och det är en fråga som skavt i Petrus, och han tar mod till sig – ”hur ofta måste man förlåta”. Petrus ville ha någon regel att följa – har föreslår själv sju gånger och känner nog att han tog i. Men Jesus säger nej 70 gånger sju – och förklarar med liknelsen om kungen och hans tjänare.

Jesus menar att förlåtelsen skall få konsekvenser. Och den stora skuldavskrivning som kungen själv gav borde ha fått konsekvens i hans tjänares hjärta så att han gjorde samma sak mot sin medbroder.

Istället verkar det som om tjänaren bara kände att han kommit ur den knipa han var i och inte egentligen hade tagit emot den upprättelse som han fått.

Han var fortfarande bunden av skulden och fokuserad på pengarna. Så när han såg mannen som var skyldig honom 10000kr så tänkte han bara att han måste få ihop mer pengar och inte själv stå i skuld igen.

Han hade inte låtit sig beröras av det medlidande och den omsorg som kungen hade visat honom när han bad om nåd.

Förlåtelsen skall få konsekvenser, dels att vi blir fria från det som binder oss, inte bara skulden vi bar på, utan också i vårt möte med våra medmänniskor.

Förlåtelsen är en gåva vi skall ge vidare. Men det är inte säkert att vi ser kopplingen mellan att bli förlåten och att förlåta.

Jesus påminner oss om detta i den bön han lärde oss:

Matteusevangeliet 6:12 (Svenska Folkbibeln)

Förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.

Jesus kom för att ta bort skulden ur världen, han dog för den på korset, för att göra oss fria. För skulden binder oss, både skulden mot Gud och mot varandra.

Om jag är skyldig dig något som jag inte kan betala, så är det lätt att jag skäms och väljer att undvika dig – det skapar distans och hårdhet.

Men om du förlåter mig och efterskänker min skuld så öppnar du ditt hjärta för mig och vi kommet närmare varandra.

Jesus visar med sin berättelse på hur vår skuld som vi får avskriven av Gud är så oerhört mycket större än skulderna vi har mellan varandra.

Den skuld Herren låter oss slippa och istället tar på sitt eget konto är enorm, men det glömmer vi lätt, för vi skäms och gömmer gärna undan att vi inte klarade av det själva.

Men den skuld någon annan har till oss väcker lätt ett rättvisetänkande hos oss – rätt skall vara rätt.

Men då är risken att vi stänger våra hjärtan för varandra. Jesus säger om vi själva vill uppleva förlåtelse och befrielse från det som är vår skuld så behöver vi också leva i förlåtelsen och göra andra fria.

Att förlåta är att låta den kärlek vi själva fått ta emot från Gud komma i handling, att kärleken får funktion.

Så frågan var: Hur ofta måste jag förlåta? Eller hur ofta måste jag visa kärlek?

Lukasevangeliet 7:36-47 (Svenska Folkbibeln)

En av fariseerna bjöd hem Jesus på en måltid, och han gick till honom och lade sig till bords. Nu fanns i staden en kvinna som var en synderska. När hon fick veta att han låg till bords i fariséns hus, kom hon dit med en alabasterflaska med olja och ställde sig bakom honom vid hans fötter och grät. Med sina tårar började hon väta hans fötter och torkade dem med sitt hår. Och hon kysste hans fötter och smorde dem med oljan. Farisén som hade inbjudit honom såg det och tänkte:”Om den mannen vore en profet skulle han känna till vad det är för slags kvinna som rör vid honom, att hon är en synderska.”

Då sade Jesus till honom: ”Simon, jag har något att säga dig.”

Simon svarade :”Mästare, säg det.”

– ”Två män stod i skuld hos en penningutlånare. Den ene var skyldig femhundra denarer, den andre femtio. Eftersom de inte kunde betala, efterskänkte han skulden för dem båda. Vilken av dem kommer nu att älska honom mest?”

Simon svarade:”Den som fick mest efterskänkt, skulle jag tro.” Jesus sade:”Du har rätt.”

Sedan vände han sig mot kvinnan och sade till Simon: ”Ser du den här kvinnan? När jag kom in i ditt hus, gav du mig inget vatten till mina fötter. Men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår. Du gav mig inte någon hälsningskyss, men sedan jag kom in har hon inte upphört att kyssa mina fötter. Du smorde inte mitt huvud med olja, men hon har smort mina fötter med balsam. Därför säger jag dig: Hon har fått förlåtelse för sina många synder. Det är därför hon visar så stor kärlek. Men den som har fått litet förlåtet älskar litet.”

Jesus sa: ”Hon har fått förlåtelse för sina många synder. Det är därför hon visar så stor kärlek.”

Men vad är skillnaden mellan kungens tjänare som Jesus berättar om i liknelsen i vår första berättelse och kvinnan som smorde Jesu fötter?

Kvinnan hade tagit emot förlåtelsen, skulden var inte vara avskriven på ett papper utan i hennes hjärta.

Hon frågar inte, hur dyr olja måste jag köpa? Eller hur många gånger skall jag kyssa hans fötter?

Hennes hjärta flödade över av den förlåtelse hon hade mött, hade hon kunnat göra mer hade hon gärna gjort det. Hon var fri.

Men tjänaren som fått 100 miljarder kronor avskrivet var fortfarande slav under sin skuld. På pappret var han fri, men inte i hjärtat.

Den som fått mycket förlåtet visar mycket kärlek.

Då blir frågan om hur ofta jag måste förlåta min bror eller syster oviktig – då finns det utrymme att misslyckas, då finns det omsorg och kärlek till att växa.

Jesus kom för att befria oss från skulden – både den enorma skulden vi hade inför Gud men också den skuld som vi bär till varandra.

Matteusevangeliet 6:12, 14-15 (Svenska Folkbibeln)

Och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.
Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser skall er himmelske fader också förlåta er. Men om ni inte förlåter människorna skall inte heller er fader förlåta er era överträdelser.

Johannesevangeliet 3:16-17 (Svenska Folkbibeln)

Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom.

Mikael Tilly

Play

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *