”Se på Jesus” av Mikael Tilly

"Se på Jesus" av Mikael-Tilly

Johannesevangeliet 3:1-18

Bland fariseerna fanns en man som hette Nikodemus, en av judarnas rådsherrar. Han kom till Jesus en natt och sade: ”Rabbi, vi vet att du är en lärare som kommer från Gud. Ingen kan göra de tecken som du gör om inte Gud är med honom.”

Jesus svarade: ”Jag säger dig sanningen: Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike.” Nikodemus sade: ”Hur kan en människa bli född när hon är gammal? Hon kan väl inte komma in i moderlivet och födas en gång till?” Jesus svarade: ”Jag säger dig sanningen: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike. Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande. Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt. Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den är på väg. Så är det med var och en som är född av Anden.”

Nikodemus frågade: ”Hur kan det gå till?” Jesus svarade: ”Du är Israels lärare. Förstår du inte det här? Jag säger dig sanningen: Vi talar om det vi vet och vittnar om det vi har sett, men ni tar inte emot vårt vittnesbörd. Om ni inte tror när jag talar till er om det jordiska, hur ska ni då kunna tro när jag talar till er om det himmelska?
Ingen har stigit upp till himlen utom den som kom ner från himlen, Människosonen som är i himlen.

Och så som Mose upphöjde ormen i öknen måste Människosonen bli upphöjd, för att var och en som tror på honom ska ha evigt liv. Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv.

Gud har inte sänt sin Son till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd. Men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn.

Klassiska ord och så viktiga ord, om att Gud inte sände sin son till oss för att döma oss utan för att rädda oss.

Döma oss hade vi redan gjort själva, en domare behövde vi inte – utan en frälsare. Det visste Gud och när tiden var inne så blev Gud människa i sin son Jesus för att rädda oss.

Mose fick i uppdrag av Gud att sätta upp en orm gjord av koppar på en träpåle i lägret när Israels folk drabbats av giftormar under sin ökenvandring – och när ”någon blev biten av en orm, fäste han blicken på kopparormen och fick leva.” Man hade vänt sig mot Herren och därför drabbades de av ormarna och nu fick man lyfta blicken och se på Herrens frälsning – en upphängd bild av det som plågade de.

På samma sätt blev Jesus lik oss och bar även all vår synd på korset – och vi får fästa vår blick vid honom och leva”. Det är genom att tro på den räddning som Gud har berett som vi kan ha liv om vi inte litar på det Gud gjort för oss så finns det ingen räddning, då står domen kvar.

”den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn”, man måste lyfta blicken och se på Jesus som blivit korsfäst för vår skull, då har man livet, där finns livet.

Guds kärlek till oss som han skapat att han gav oss det finaste han hade, sitt eget barn. I praktiken sig själv. Han som är godhet och sanning gjordes till ett med synden för att bli vårt syndoffer. Så mycket älskade Gud världen, så mycket älskade han dig och mig, så mycket älskade han varje människa – hur mycket du än tycker illa om den du möter – så älskade Gud henne eller honom med så oerhört stor kärlek.

”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka”, sa Jesus. Guds hjärta överflödar för dig, mig och varje människa. För att vi inte ska gå förlorade utan ha evigt liv.

Gåvan är färdig, den räcks åt oss men vi väljer om vi vill ta emot den eller inte. Att sätta vårt hopp och förtröstan till Guds frälsning i Jesus, Guds felfria offerlamm.

Men vi är så fast i det jordiska att vi inte kan se Guds väg och hans rike på egen hand, vi ser bara der som finns omkring oss. Vi är kött och kan inte se längre än så, men Gud vill föra oss in i sin gemenskap, i sin verklighet så att vi kan se verkligheten med hans ögon.

Men då måste något hända med oss – Jesus talar om en ny födelse och Nikodemos blir alldeles förvirrade och börjar fundera på hur det skulle gå till att födas av sin mamma igen, och ger samtidigt ett bra exempel på hur begränsade vi är utan Guds ande. ”Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande.”

När Gud kallar en människa så kan undret ske, att vända om mot Gud och ta emot hans hjälp. Att ta emot hans gåva i Jesus. Att igenom dopet dö med Jesus och uppstå till ett nytt liv med honom, och då få ta emot hans Helige Ande. Allt är ett Guds verk, men vi måste vilja ta emot den gåvan, vi måste fästa vår blick vid Jesus och sätta vårt hopp till Honom.

Att födas till detta nya liv i Anden, gör att vi inte längre bara består av kött och är jordiska. Utan att vi är ande och tillhör Himmelriket. Guds rike blir en verklighet för oss, vi lever i det och upplever det på olika sätt, det är i en annan dimension än det fysiska, och det rör sig fritt efter Guds vilja.

Men när vi nu lever i både köttets värld och andens värld, Guds rike och världen. Så behöver vi fortfarande fokusera på Jesus, fästa blicken vid honom och lyssna vad Andens säger och se vad han gör. Det är lätt att fastna med blicken i världen och bara se de begränsade möjligheter som finns här och inte se att Gud är verksam och vilka möjligheter han har.

Play

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *