Urbans invigningspredikan

Så kom han till Nasaret, där han hade vuxit upp. På sabbaten gick han till synagogan som han brukade. Han reste sig för att läsa ur Skriften, och man räckte honom profeten Jesajas bokrulle. När han öppnade den, fann han det ställe där det står skrivet:
Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig till att predika glädjens budskap för de fattiga. Han har sänt mig för att ropa ut frihet för de fångna och syn för de blinda, för att ge de betryckta frihet och predika ett nådens år från Herren. Sedan rullade han ihop bokrullen, räckte den till tjänaren och satte sig. Alla i synagogan hade sina ögon fästa på honom. Då började han tala till dem: ”I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som lyssnar.” Men alla vittnade mot honom a och häpnade över de nådens ord som utgick från hans mun. Och de frågade: ”Är inte han Josefs son?”

Lukasevangeliet kap 4:16-22

Den här texten är på många sätt lämplig att läsa och att hålla en invigningspredikan över. Det är text som Jesus enligt Lukasevangeliet läser när han träder fram i sin lilla hemstad Nasarets synagoga alldeles i början av sin offentliga gärning. Han läser som en mäktig ouvertyr, en programförklaring över sitt eget liv och sitt offentliga uppdrag. Det är inte en invigning av ett hus utan mer en invigning av ett liv. Och han representerade för alla tider, ett nytt sätt att leva.

Ett nytt sätt att leva
Jag tror det vilar en djup längtan över alla oss som gemensam burit denna vision att få öppna ett nytt Gudshus mitt i Gråbo Centrum. Att detta inte ska få handla om att öppna ett ytterligare hus utan att
öppna våra hjärtan, våra liv våra gåvor för varandra. Att förenas i en vision vår oss, våra medmänniskor och vårt samhälle.

Jesus är en oerhört stark förebild när han kliver fram och med ord och liv visar på ett nytt sätt att leva.

– Oöverträffad kärlek till medmänniskan. Fattiga, den fängslade, den blinde, de förtryckta… han satte medmänniskan i centrum av sin livsuppgift. Detta handlar om den marginaliserade människan. ….men också oss alla. Låt oss inte falla för misstaget att säga: Vi skall hjälpa ‘Dom’ – För vi behöver hjälpa varandra. Vi kan alla vara Fattiga i Anden, blinda för verklighet/ fångna i materialism destruktiva vanor och tankar, förtryckta och fångna i besvikelser, bitterhet och oförsonade konflikter. Jesus tilltal var till romerska militärer, rika tullmän. sökande och tvivlande skriftlärda, män och kvinnor med annan etnicitet än den judiska, Jesus visade en väg till ett nytt liv, dä han inte levde för sig själv utan levde inifrån och ut, för medmänniskan. Titta på hans umgänge, lyssna till hans berättelser. Vilka passerar revy, exempel på människor i alla skikt av samhället i behov.

– Oöverträffad tro på att förändring är möjlig. För honom fanns inga hopplösa fall. Glädje för det fattiga, syn för blinda, frihet för fångna och förtryckta.
Jag önskar att vi som möts här, och vi som samlas för den invigning ska smittas av Jesu programförklaring -gå härifrån idag med en större tro för våra egna liv, och större tro för andra människor. Läser man vidare i Jesu så ser man att det han trodde på det blev också verklighet. Dock var det viktigt för Jesus att det fanns människor omkring honom som var mottagliga för samma tro samma hopp som han själv bar. Just i Nasaret var det si och så med
det… Det togs inte emot av så många, och det skedde heller inte så många under står det.
Men Jesu lät sig inte nedslås och han mötte längtan och tro där skedde under , där skedde…

En ny tid
För oss som kristna Lukastexten är det också en invigningstext, som vi ofta läser och predikar över vid första Advent som snart kommer, som markerar ett kyrkår. Ett nådens år, det signalerar en ny tid l

Det har alltid funntis en messiaslängtan i mänskligheten, som tar sig olika uttryck. En framtidsvision som ofta har blivit väldigt overklig. Bortom bergen bortom blommorna och sången… Jag föraktar inte detta på något sätt, tvärtom . Jag älskar den. Tron på en himmel, en evighet bortom det jordiska, något mer än det materiella, något bortom kvartals rapporterna dagspolitiken och nästkommande års kommunbudgeten. Men samtidigt finns ett annat dike, det ligger något i kritiken från arbetarrörelsen mot väckelserna. Att det bara handlade om ”smör ovanför när du dör”!

Därför blir det så starkt när Jesus presenterar sin framtidsvision, Och så lägger han till : ”Idag har detta skrifttställe gått i uppfyllelse…”

Det är min tro att kristendom som är på riktigt inte bara är historia, och inte heller bara en dröm om något på andra sidan utan att den också handlar om en ny verklighet här och nu. Jesus är den sammme i går idag så och i evighet. Idag är frälsningen dag… idag är räddningens dag, idag är nådens år.

Jesus klev in i sin tid. Sitt nu, den rådande verkligheten. Människors vardagsliv.

Jag tror inte bara på kraften i starka förebilder. Vi behöver också att se undret, miraklet, förvandlingen.

Varje söndag träffar jag Anette. Hon har i många år haft sin tillvaro som enda kvinna bland missbrukande män i ett förortsområde i de norra stadsdelarana. För tio år sedan började några eldsjälar arbeta där, öppnade en lokal i området, med lördags kaféer, fritidsgård för barn och ungdomar på torsdagarna, närvaro på skolan till stöd för lärare och elever och verksamhet nere vi torget.

Det har varit stunder när vi undrat om allt arbete varit det var meningsfullt. Det gör jag inte längre.
Annette hjälper mig. Varje söndag möter jag henne. Hon har klätt sig så fin, hon har lämnat sitt missbruk, hon har genom räddningsmissionen fått tillbaka tänder och hon ler med hela ansiket.
Oftast frågar hon mig ”Vet du var de är för dag idag?” Jag svarar ”nej” – fast jag nästan vet. Hon säger ”det är fyrtio veckor sedan jag döptes”.

l hennes liv har de brutit in en ny tid, en ny tideräkning.

Låt oss tänka stort och djärvt. Låt oss tro att denna dag är invigning till något nytt. Det finns två ord i Nya testamentet för tid. Kairos, Kronos. Tid är inte bara kronos, som i kronologi. Ett räknande av minuter/timmar, dagar och år. Det är också Kairos, tid som kvalitet, livsinnehålt.Guds tid är Kairos. Guds tid är idag.

Tiden får liksom färgnyanser.

Den här samlingen handlar inte bara om det här rummet, det här klockslaget.

Jag vet att det bland brukar ojas över namnet, Gråbo. Historien om hur det kom till och vad den gjort för självuppfattningen. Gråheten har en tendens att äta sig in.

Låt oss idag alla personer med allt gott vi representerar, all längtan alla behov. Betsämma oss för att förändra det. Låt oss med den färgstarke Jesus som förebild och kraftkälla inviga oss till en ny och spännande färgrik tid för Gråbo.

Amen!

Dopgraven fylls!


Nu fyller vi dopgraven för dop imorgon söndag. Kanske är det sista gången vi döper i denna dopgraven – den nya dopgraven i vår nya kyrka på torget skall muras på måndag.

Matt 28:19-20
Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla a allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut.

Dolt ljus


2 Kor 4:6-7

”Gud som sade: ”Ljus skall lysa fram ur mörkret”, han har låtit ljus lysa upp våra hjärtan, för att kunskapen om Guds härlighet, som strålar fram i Kristi ansikte, skall sprida sitt sken. Men denna skatt har vi i lerkärl, för att den väldiga kraften skall vara Guds och inte komma från oss.”

I början fanns inget, det var mörkt, kallt och tomt. Där skapade Gud allt och han lät ljus lysa upp mörkret. Och liv blomstra upp i överflöd. Och Gud såg att ljuset var något gott.

Men Gud som skapade allt och som skapade ljuset och såg att det var gott – han har låtit SITT ljus lysa in i våra liv, om man tagit emot honom i sitt liv. För när vi öppnar hjärtats dörr för Honom så flödar hans varma livgivande ljus in i vårt inre.

Vi blir kända av Gud – och vi lär känna honom i vårt inre. Hans ljus värmer upp, och ger liv åt det som varit dött. De frö som legat som döda i våra inre – väcks till liv av ljuset från Kristi ansikte och börjar växa.

Nu när vårljuset värmer upp jorden, kommer vi snart se de första tecknen på liv. Snart kan man se små gröna tecken på liv överallt. Allt fanns där hela tiden – men utan solens livgivande ljus så var det dött.

På samma sätt är varje människa skapad till ett liv i Guds gemenskap, ett liv inför hans ansikte, potentialen finns för en unik och vacker planta. Men det är dött utan Guds härlighets ljus.

Men när vi bjuder in Herren i våra liv och Guds ljus flödar in så att hela vår varelse badar i hans ljus, så börjar Guds liv växa i vårt hjärta. Vi förvandlas och blir nyskapade, trons frö har slagit rot och växer. Det är ett oansenligt frö men när det slår rot i våra liv – växer det upp och uppfyller oss och påverkar hela vårt liv.

Gud som sa ”Ljus skall lysa fram ur mörkret” han har låtit ljus lysa upp våra hjärtan. Hjärtan som utan Gud låg i mörker och var döda, precis som att ett frö utan sol är dött.
Men hjärtan med Gud, uppfylda av hans ljus, är växtplats för Andens frukt.

Och Paulus skriver att ”Andens frukt är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning.” (Gal 5:22)

Tecknen för att Guds ljus har lyst upp vårt inre och att Guds liv växer inom oss märks altså i våra relationer.

Gud skapade allt gott, han lät ljuset bryta igenom det totala mörkret, han lät stiga över den absoluta nollpunkten. Han formade världen och skapade liv – mitt i total tomhet.

Han skapade oss människor på en fantastisk plats, och i en öppen relation med sig själv. Och det var mycket gott!

Men vi bröt med Gud, vi gick vår egen väg och ljuset som lyste upp våra liv slocknade. Tomhet, själviskhet och ondska spred sig och sprider sig.

Vi skapas till perfekta kärl för Guds härlighet – men byter sedan ut innehållet med det som för stunden lockar oss.

Men när vi vänder om och bjuder in Jesus i våra liv så tänder han sitt ljus i vårt inre, sin Helige Ande.

Ljuset fördriver allt mörker och värmer upp allt fruset och livet slår rot, spirar och växer. Och som Paulus beskriver det i Galaterbrevet:

”…när Guds Ande får leda oss, får det till resultat att vi älskar våra medmänniskor, att vi fylls av glädje och frid och tålamod, att vi blir vänliga och goda mot varandra, att vi blir pålitliga, att vi behandlar andra med mildhet och visar självbehärskning. Och det är just detta som är sammanfattningen av Moses lag.” (Gal 5:22-23)

Frukten Anden ger i våra liv märks i våra relationer, i våra liv, i våra val och i vår kärlek till varandra.

Jesus säger till de som lyssnar på honom:

Matt 5:14-16

”Ni är det ljus som lyser upp världen. Ni liknar en stad uppe på ett berg. En stad uppe på ett berg är synlig för alla. När man tänder en lampa så täcker man inte över den, utan tvärtom ställer man den så att den lyser för alla i huset. På samma sätt ska ert ljus lysa för människorna, så att de ser allt gott ni gör och hyllar er Far i himlen.”

Guds ljus i oss får skina vidare där vi går fram. Ljuset från Herren får lysa upp där vi går fram, att vi får vara en massa ljus i en mörk värld – det är vad vi är kallade till.

Vi är kallade till att låta det ljus som lyst upp vårt inre lysa vidare för människorna, så att de ser den goda frukt som Anden ger i våra liv och själva tackar Gud och öppnar sina liv för hans ljus.

Temat för den här predikan är ”dolt ljus” och med det syftar jag på att det finns fällor, hinder, val som vi möter som kan hindra ljuset att forma oss och att lysa i och igenom våra liv.

Jag skulle vilja att vi funderar på hur ljuset som lyser upp våra inre kan få sprida sitt sken och vad det är i våra liv som kan hindra ljuset att nå fram.

För Gud vill på nytt låta sitt ljus värma det frusna i våra liv och i de människors liv vi möter. Gud vill ge en ny vårtid där det börjar spira i människors hjärtan.

Och Jesus säger ”Ni är det ljus som lyser upp världen” och ”ert ljus ska lysa för människorna, så att de ser allt gott ni gör och hyllar er Far i himlen”.

Låt oss välkomna Herren att låta sitt ljus flöda ut i våra hjärtan med en intensitet som lyser upp hela vår varelse. Och som låter det skenet ståla ut ur våra enkla spruckna lerkärl så att människor får möta Guds ljus och liv i sina egna hjärtan och tackar Gud vår Far!

Amen

Video: Lyft blicken och se

Urban Ringbäck, föreståndare i Smyrnaförsamlingen, predikade utifrån berättelsen om kvinnan vid sykars brunn, i Johannesevangeliets 4:e kapitel om hur möten vid källan kan förvandla ett helt samhälle.

Joh 4:27-30

I detsamma kom lärjungarna. De blev förvånade över att han talade med en kvinna, men ingen frågade vad han ville henne eller varför han talade med henne. Kvinnan lät sin vattenkruka stå och gick bort till staden och sade till folket där: ”Kom så får ni se en man som har sagt mig allt som jag har gjort. Kan han vara Messias?” De gick ut ur staden för att söka upp honom. Under tiden sade lärjungarna till honom: ”Rabbi, kom och ät.” Han svarade: ”Jag har mat att äta som ni inte känner till.” Lärjungarna sade då till varandra: ”Kan någon ha kommit med mat till honom?” Jesus sade: ”Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig och att fullborda hans verk. Ni säger: fyra månader till, så är det dags att skörda. Men jag säger er: lyft blicken och se hur fälten redan har vitnat till skörd. Den som skördar får sin lön, han bärgar grödan till evigt liv, så att den som sått och den som skördar kan glädja sig tillsammans. Här gäller ju ordet att en sår och en annan skördar. Jag har sänt er att skörda där ni inte behövt arbeta. Andra har arbetat, och ni får lönen för deras möda.”
Många samarier från den staden hade kommit till tro på honom genom kvinnans ord när hon försäkrade: ”Han har sagt mig allt som jag har gjort.” När samarierna kom till honom bad de honom stanna hos dem, och han stannade där två dagar. Många fler kom till tro genom hans egna ord, och de sade till kvinnan: ”Nu är det inte längre vad du har sagt som får oss att tro. Vi har själva hört honom och vet att han verkligen är världens frälsare.”

Synden sänkte blicken

”Då blev Kain vred, och han sänkte blicken. Herren sade till Kain: ”Varför är du vred, och varför sänker du blicken?
Om du handlar rätt vågar du ju lyfta blicken, men om du inte handlar rätt ligger synden vid dörren. ”

1. Ett nytt sätt att tänka

”Han måste ta vägen genom Samarien”
”Judarna vill inte ha något med samarierna att göra”
”I detsamma kom lärjungarna och de blev förvånade att han takade med en kvinna men ingen frågade vad han ville henne eller varför han talade med henne.”

2. Ett nytt sätt att tala

”Ni säger: Fyra månader till, så är det dags att skörda ”

3. Ett nytt sätt att se

4. Visionen om ett förvandlat samhälle

Källan till förvandling finns nära
De gick ut ur staden för att söka honom
”Jag har sänt er att skörda”

Förvandlade liv

2 Korintierbrevet 5:17 – 6:2
”Alltså, om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit. Allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst.

Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord.

Vi är alltså sändebud för Kristus. Det är Gud som förmanar genom oss. Vi ber å Kristi vägnar: låt försona er med Gud. Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud.

Som medarbetare uppmanar vi er också att ta emot Guds nåd så att den blir till nytta. Han säger ju: Jag bönhör dig i rätt tid, och jag hjälper dig på frälsningens dag. Se, nu är den rätta tiden, nu är frälsningens dag.”

Jag gick i Bonum härom dagen och kände hur Herren talade med mig. Jag började titta på alla människor jag mötte och tanken på hur de skulle lära känna Herren kom för mig.

Det blev en överväldigande känsla av att många har väldigt långt till en personlig relation med Herren – mänskligt sett. Att människor lever sina liv utan att veta vad de missar och att en dag så riskerar de att allt bara tar slut, att döden vinner i deras liv.

Jag rycktes ur min vardag och ifrån listan med matvaror som skulle inhandlas. Och fylldes av nöd för de jag mötte. Hur når vi alla dessa underbara människor med budskapet om att livet kan segra i deras liv, att det finns befrielse och hopp. Att de kan få ett helt förvandlat liv.

För det är ju församlingens ärende – förvandlade liv, det är det Gud vill ge varje person du möter. Något annat kan inte vara målet. Något mindre räker inte, det är för lite. Men hur förmedlar vi berättelsen om ett helt nytt förvandlat liv i Herren Jesus till de vi har omkring oss.

När jag gick där på Bonum insåg jag att vi snart faktiskt kommer att kunna bjuda in dessa människor i vår nya kyrka på torget. Vi kommer ha en lokal som är lättillgänglig och där man kan samla folk. Vi bygger en mötesplats för dessa människor som lever sina liv runt omkring oss.

Men det räcker inte att ha en bra lokal, en central fastighet. Det hjälper inte att lyckas samla folk i en lokal – för att förvandla en människas liv så krävs det mer.

Vi är inne i ett intensivt byggprojekt nu – som kräver mycket av oss som församling, det är underbart att se hur vi tillsammans på olika sätt är med att bygga, förbereda & inreda. Jag tror att vi kommer att få se ett väldigt fint resultat, en mycket fin kyrka.

Men jag vill påminna oss om något vi sagt tidigare – målet är inte en ny fin kyrka utan den är ett verktyg i vårt uppdrag. Vi upplever att Herren vill resa upp detta verktyg mitt i centrum, att han vill nå alla dessa människor som är skapade till hans avbild.

Så när bygget är avslutat och vi invigt och landat – så skall vi tacka Gud för vad vi fått bygga tillsammans med Honom. Men vi får vi inte luta oss tillbaka och vara färdiga – när kyrkan är färdigbyggd.

Att bygga en kyrka är så mycket mer än att få klart väggar, golv, belysning och teknik. Att bygga en kyrka sker i andevärden och i relationer och möten med människor. Kyrkan på torget får inte bli ”ett fördelaktigt yttre” som skylten vid Segerstadsområdet löd för några år sedan när de satte ny fasad.

Vi söker inte ett fördelaktigt yttre – vi vill att insidan skall förnyas, vi vill se förvandlade liv. Och jag tror att Herren gett oss denna utmaning just för att han ser att han får använda oss, att han ser den längtan som vi bär på och den kärlek som vi fått förmedla i praktisk handling till människor i vårt samhälle.

Jag är oerhört imponerad av er i denna process som vi är inne i och genom åren, och jag skulle vilja berätta varför:

– Det finns en längtan att nå ut med evangeliet, det märks i bönesamlingar, i gudstjänster, i mötet med människor, i församlingsmöten – och det är väldigt gott att leva i och det är faktiskt ingen självklarhet. Var rädda om det – och låt inte den egna bekvämligheten ta överhanden utan fortsätt lev tjänande liv. Det är så vackert!

– Det finns ett mod att kasta sig in i osäkerheten. Att lita på att Herren står där och fångar oss i sin famn. En tro på Gud som har all makt! Att inse sina egna begränsningar och att samtidigt inse att ingenting är omöjligt för Gud.

– Det finns en villigheten att bidra med det man har, att vara som den lille pojken som kommer med sin lunch till Jesus – så att den fick räcka till många, många fler. Givmildhet och generositet är oerhört attraktivt – och vittnar om att man själv fått ta emot allt från någon annan.

Vi är ställda i försoningens tjänst och vi har blivit anförtrodda försoningens ord säger Paulus. Vi är Jesu sändebud till vår de som bor här omkring oss, vi är kallade att visa i ord och handling att det finns en väg till livet, en väg till befrielse och försoning – att Gud själv tagit på sig all skuld och skam.

Det finns ett ”Jag förlåter dig” som kan uttalas över varje människas liv. Det finns ett ”Jag förlåter dig” som gör att vi kan sträcka på vår rygg, lyfta blicken mot himmelen och vara befriade från det som tyngt oss förut.

Vi är kallade att samarbeta med Herren, att vara Guds medarbetare och varandras arbetskamrater. Vi skall hjälpa människor att ta emot nåden från Gud så att den blir till nytta – nåd som inte används är inte till någon glädje.

Guds nåd och förlåtelse har gjort det möjligt för oss och alla människor att få helt förvandlade liv. Att gå från en negativ spiral som slutar i död till en positiv spiral som slutar i evigt liv. Att gå från ett liv där döden är den stora fienden till ett liv där döden bara är början på ett liv tillsammans med Gud.

Att bygga en ny kyrka för alla dessa underbara människor som är skapade till Herrens avbild men som gått vilse i livet, det är vår uppgift. Vi har bland annat fått förtroende att möta barn och unga som inte är vana att gå till en kyrka – flera med tuffa omständigheter i sina liv.

I fredagens Church fick vi berätta om den förlorade sonen – om hur Gud är en far som rusar oss tillmötes och sluter oss i sin famn. Att även om livet ser skadat och trasigt ut så älskar han oss lika mycket – det gick rätt in i mångas hjärtan.

Att bygga en ny kyrka för de som inte brukar gå i kyrkan – det gör att vi måste tänka nytt. Inte nytt kring evangeliet, men nytt kring former och arbetssätt. Moppeverkstan är ett bra exempel på detta. För om vi vill nå de människor som ingen annan når – måste vi göra det som ingen annan gör.

Vår erfarenhet hittills är att när vi går så möter Herren oss och gör något precis brevid vägen vi går på. Han ser med glädje på vår vilja att nå ut och korrigerar vår väg och ger oss gåvor. Detta är något vi skall vara rädda om – villigheten att gå, lyhördheten vad Herren gör och ödmjukheten att korrigeras.

Vi avslutat ju idag vår böneperiod, vi har de senaste tre veckorna bett i f.d. posthuset och i hemmen för det vi står inför, vi har bett att Herren skall leda och tala. Vi har bett om beskydd och hjälp, om öppnade dörrar för evangeliet och att Herren skall uppfylla sina löften till sin församling i Gråbo, om en tid där många människors liv får förvandlas, där vi i alla tre församlingarna får ta hand om nyfödda barn i Herren.

Igår när vi hade sista bönetillfället i böneperioden så uttrycktes det att vi inte skall sluta med bönen utan att vi skall fortsätta mötas till bön. Så förslaget som kom var att vi skall fortsätta att några kvällar i veckan i f.d. posthuset och på torsdagar har vi bön här på Monvägen. Vi återkommer med detaljer men – detta är en oerhört viktig del i kyrkbygget, och något som under åren här i församlingen blivit tydligare och tydligare för mig.

Han bönhör oss i rätt tid läste vi. Han säger: ”Jag bönhör dig i rätt tid, och jag hjälper dig på frälsningens dag.” Han ger oss svar i rätt tid, inte alltod i vår tid – utan i rätt tid, på frälsningens dag.

Jag vill också uppmuntra till den gemensamma bönen på lördagar klockan 10:00 i församlingshemmet. Att mötas till bön bygger den andliga enheten och blir till välsignelse för hela Guds församling och för alla våra medmänniskor i Gråbo.

Bön förändrar förutsättningar, bön öppnar upp i andevärden, en bedjande gemenskap hör vad Anden säger till församlingen, bönen bygger upp församlingen och bönen ger Gud utrymme att verka och sammarbeta med oss.

Vi hade temat bygg och lovsjung för ett par veckor sedan – som en anspelning på det vi läste om Esra och Nehemja böcker – eller bed och arbeta som man också kan säga. Vi bygger både i det fysiska och i andevärden, vi ber om en öppen himmel över vårt samhälle och vår kommun och vi bygger en mötesplats mellan Gud och människor mitt i Gråbo centrum.

Vi har mycket bygnadsarbete framför oss – det kommer att ge oss mycket svett och smuts, men också glädje i att arbeta sida vid sida för Gråbos bästa. Svett och smuts får vi duscha av oss på kvällen.

Men vi ser också fram emot att få vara med att uttala försoningens ord till våra medmänniskor, att få leda de fram till Herren och att få döpa de i Hans namn så att han får tvätta de rena i sitt försonande blod.

Vi ber om förvandlade liv, om frälsningsunder mitt i bygnadsarbetet, om medmänniskor som får gå från död till liv. Vi ber att det vi sår ner i bygget får bära frukt i förvandlade människoliv.

Och var och en av oss har en viktig uppgift i det vi står i, ingen står vid sidan utan ditt engagemang i bön, i bygge, i ledaruppgifter, i hemgrupper, i mötet med dina grannar och vänner är nödvändigt.

Vi är alla gåvor varandra till tjänst, ingen kan säga att den inte behövs i kroppen utan alla delar har en uppgift för att hela kroppen skall hållas samman och fungra.

Amen