”Låt ditt rike komma” med Lars-Åke Eriksson

Daniel 2:19-45

Då uppenbarades hemligheten för Daniel i en syn om natten, och Daniel prisade himmelens Gud och sade:
”Lovat vare Guds namn
från evighet till evighet.
Ty vishet och makt tillhör honom.
Han låter tider och stunder skifta, han avsätter kungar
och tillsätter kungar, han ger de visa deras vishet och de förståndiga
deras förstånd.
Han uppenbarar det som är djupt och fördolt, han vet vad som finns i mörkret och hos honom bor ljuset.
Dig, mina fäders Gud,
tackar och prisar jag för att du har gett mig vishet
och förmåga och för att du nu har uppenbarat för mig det vi bad dig om. Ty vad kungen ville veta har du uppenbarat för oss.”
Sedan gick Daniel in till Arjok, som hade fått order av kungen att förgöra de vise i Babel. Han gick in och sade till honom: ”Du skall inte döda de vise i Babel. För mig in till kungen, så skall jag ge honom uttydningen.” Genast förde Arjok Daniel till kungen och sade till honom: ”Jag har funnit en man bland de judiska fångarna som kan ge konungen uttydningen.” Kungen sade till Daniel, som hade fått namnet Beltesassar: ”Kan du verkligen låta mig veta den dröm som jag har sett och vad den betyder?” Daniel svarade kungen:
”Den hemlighet som konungen vill veta, kan inga vise män, besvärjare, spåmän eller stjärntydare meddela konungen. Men det finns en Gud i himlen som kan uppenbara hemligheter, och han har låtit konung Nebukadnessar veta vad som skall ske i kommande dagar. Detta var din dröm och den syn du hade på din bädd: När du, o konung, låg på din bädd, började du tänka på vad som kommer att ske i framtiden, och han som uppenbarar hemligheter lät dig veta vad som skall ske. För mig har denna hemlighet uppenbarats, inte för att jag är visare än alla andra levande varelser, utan för att uttydningen skulle kungöras för konungen så att du förstår ditt hjärtas tankar.
Du, o konung, såg i din syn en stor staty framför dig, och den var hög och dess glans överväldigande. Den var förskräcklig att se på. Huvudet på statyn var av fint guld, bröstet och armarna av silver, buken och höfterna av koppar. Benen var av järn, och fötterna delvis av järn och delvis av lera. Medan du såg på den revs en sten loss, men inte genom människohänder, och den träffade statyns fötter av järn och lera och krossade dem. Då krossades alltsammans, järnet, leran, kopparn, silvret och guldet, och allt blev som agnar på en tröskloge om sommaren, och vinden förde bort det så att man inte längre kunde finna något spår av det. Men av stenen som hade träffat statyn blev det ett stort berg som uppfyllde hela jorden.
Detta var drömmen, och nu vill vi säga konungen vad den betyder: Du, o konung, konungarnas konung, som himmelens Gud har givit rike, väldighet, makt och ära, i din hand har han gett människorna, djuren på marken och fåglarna under himlen, var de än bor, och han har satt dig till herre över alltsammans. Du är det gyllene huvudet. Men efter dig skall det uppstå ett annat rike, obetydligare än ditt, och därefter ett tredje rike av koppar, och det skall regera över hela jorden. Det fjärde riket skall vara starkt som järn, för järnet krossar och slår sönder allt. Så som järnet förstör allt annat, skall också detta krossa och förstöra. Och att du såg fötterna och tårna vara delvis av krukmakarlera och delvis av järn, det betyder att det skall vara ett splittrat rike, men med något av järnets fasthet. Du såg ju att där var järn blandat med lerjord. Att tårna på fötterna delvis var av järn och delvis av lera betyder att riket skall vara delvis starkt och delvis svagt. Att du såg järnet vara blandat med lerjord betyder att människor skall blanda sig med varandra genom giftermål men att de inte skall hålla samman, lika lite som järn kan förenas med lera.
Men i de kungarnas dagar skall himmelens Gud upprätta ett rike, som aldrig i evighet skall förstöras och vars makt inte skall överlämnas till något annat folk. Det skall krossa och göra slut på alla dessa andra riken, men själv skall det bestå för evigt. Du såg ju att en sten revs loss från berget, men inte genom människohänder, och att den krossade järnet, kopparn, leran, silvret och guldet.
Den store Guden har nu uppenbarat för konungen vad som skall ske i framtiden, och drömmen är sann och uttydningen tillförlitlig.”

 

 

 

Play

”Halvtid” med Belton Mubiru

Fiskfångsten. De första lärjungarna

Lukasevangeliet 5 

1En gång när han stod vid Gennesaretsjön och folket trängde på för att höra Guds ord 2fick han se två båtar ligga vid stranden; fiskarna hade gått ur för att skölja näten. 3Han steg i den ena båten, som tillhörde Simon, och bad honom att ro ut ett litet stycke. Sedan satte han sig ner och undervisade folket från båten. 4När han hade slutat tala sade han till Simon: ”Ro ut på djupt vatten och lägg ut näten där.” 5Simon svarade: ”Mästare, vi har hållit på hela natten utan att få något. Men eftersom du säger det skall jag lägga ut näten.” 6Och de gjorde så och drog ihop en väldig mängd fisk. Näten var nära att brista, 7och de vinkade åt sina kamrater i den andra båten att komma och hjälpa till. De kom, och man fick så mycket fisk i båda båtarna att de höll på att sjunka. 8Då kastade sig Simon Petrus ner vid Jesu knän och sade: ”Lämna mig, herre, jag är en syndare.” 9Ty han och de som var med honom greps av bävan när de såg all fisken de hade fångat – 10likaså Jakob och Johannes, Sebedaios söner, som hörde till samma fiskelag som Simon. Men Jesus sade till Simon: ”Var inte rädd. Från denna stund skall du fånga människor.” 11Då rodde de i land, lämnade allt och följde honom.

Kerstin Rosén uppmuntrar till bön för förföljda kristna syskon

Vid församlingarnas gemensamma gudstjänst på annandag påsk i Stora Lundby kyrka så berättade Kerstin Rosén, från Open Doors, om den förföljda kyrkan i världen och Open Doors arbete samt en uppmuntran att be för våra syskon runt omkring i världen som får lida för vårt gemensamma hopp.

Bibelstudium om ”Guds namn” med Evangeliska Turistmissionen

1Mos 1:1-4
I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Jorden var öde och tom, och mörker var över djupet. Och Guds Ande svävade över vattnet. Gud sade: ”Varde ljus!” Och det blev ljus. Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret.
5 Mos 32:39
Se nu, jag, jag är Gud, det finns ingen Gud vid sidan av mig. Jag dödar och jag gör levande, jag slår och jag helar. Ingen kan rädda ur min hand.
Jes 45:5
Jag är HERREN och det finns ingen annan. Utom mig finns ingen Gud. Jag spände bältet om ditt liv, fastän du inte kände mig
Jes 45:22
Vänd er till mig och bli frälsta, ni jordens alla ändar, ty jag är Gud och det finns ingen annan.
1Mos 1:26
Gud sade:”Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara lika oss. De skall råda över fiskarna i havet och över fåglarna under himlen, över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som rör sig på jorden.”
1Mos 3:22
HERREN Gud sade:”Se, människan har blivit som en av oss med kunskap om gott och ont. Hon får nu inte räcka ut handen och även ta av livets träd och så äta och leva för evigt.”
1Mos 11:7
Låt oss stiga ner och förbistra deras språk, så att den ene inte förstår vad den andre säger.
Jes 6:8
Och jag hörde HERRENS röst. Han sade: ”Vem skall jag sända och vem vill vara vår budbärare?” Då sade jag: ”Här är jag, sänd mig!”
Psaltaren 110:4
HERREN har svurit och skall inte ångra sig: ”Du är präst för evigt, på samma sätt som Melki-Sedek.”
Joh 3:16
Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.
2Kor 5:17-19
Alltså, om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit. Allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst. Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord.

”Den gode herden” av Mikael Tilly

Johannesevangeliet 10:1-20 från Sv Folkbibeln 2014

Jag säger er sanningen: Den som inte går in i fårfållan genom porten utan tar sig in från annat håll, han är en tjuv och en rövare. Men den som går in genom porten är fårens herde. För honom öppnar portvakten, och fåren lyssnar till hans röst. Han kallar på sina får och nämner dem vid namn och för ut dem. När han har fört ut alla sina får går han före dem, och fåren följer honom eftersom de känner hans röst. Men en främling följer de inte utan flyr från honom, för de känner inte främlingars röst.” Denna liknelse berättade Jesus för dem, men de förstod inte vad han ville säga dem.

Då sade Jesus än en gång: ”Jag säger er sanningen: Jag är porten till fåren. Alla som har kommit före mig är tjuvar och rövare, men fåren har inte lyssnat till dem. Jag är porten. Den som går in genom mig ska bli frälst, och han ska gå in och gå ut och finna bete. Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de ska ha liv, och liv i överflöd.

Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. Den som är lejd och inte är herden som äger fåren, han överger fåren och flyr när han ser vargen komma, och vargen river dem och skingrar hjorden. Den som är lejd bryr sig inte om fåren.

Jag är den gode herden. Jag känner mina får, och mina får känner mig, liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern. Och jag ger mitt liv för fåren.

Jag har också andra får som inte hör till den här fållan. Också dem måste jag leda, och de kommer att lyssna till min röst. Så ska det bli en hjord och en herde.

Fadern älskar mig därför att jag ger mitt liv för att sedan ta det tillbaka. Ingen tar det ifrån mig, utan jag ger det av fri vilja. Jag har makt att ge det, och jag har makt att ta tillbaka det. Det budet har jag fått av min Far.”

Efter de orden blev det på nytt splittring bland judarna. Många av dem sade: ”Han är besatt och galen. Varför lyssnar ni på honom?” Andra sade: ”Så talar inte en som är besatt. En ond ande kan väl inte öppna ögonen på blinda?”

Jesus berättar detta efter det att han har helat en man som varit blind sedan födseln. Han hade gjort en deg och lagt på mannens ögon och sagt åt honom att gå och tvätta sig och då kunde han se.

Mannen hade bara hört Jesu röst, och när han mötte Jesus igen så är det rösten han känner igen och litar på.

Jesus tar exemplet att fåren känner igen sin herdes röst, precis som mannen som varit blind kände igen Jesu röst och nu kommit till tro på honom.

Fåren litar på sin herde, de vet att herden för de till mat och vatten och beskyddar dem från faror och fiender. Herden känner sina får och kallar på de personligt, han känner igen dem och kallar de med deras namn. Och fåren känner igen herdens röst.

Det finns fiender som vill lura med sig fåren, för får är värdefulla. De smyger sig in i fårfållan, de lockar på fåren. Jesus säger att fåren inte känner igen deras röst och följer den inte utan flyr.

Fåren känner naturligt igen den gode herdens röst, de vet vem de tillhör och vem som vill de väl. Och Jesus säger att han är den gode herden och antyder att vi människor känner igen hans röst när han talar till oss.

Det finns tjuvar som vill röva bort oss och ta oss tillfånga, eftersom vi är värdefulla. Men de vill bara stjäla, slakta och döda.

Den gode herden, Jesus, vill att vi skall ha liv, ja liv i överflöd.

Vems röst lyssnar vi till? Vem följer vi? Är det den gode herdens röst som leder oss till vila på gröna ängar och till vatten där vi finner ro. Eller är det andra röster som vill skingra hjorden och driva oss bort från herden?

Jesus säger att det är skillnad mellan honom och andra som vill att vi skall följa dem. Han ger sitt liv för fåren och beskyddar oss men de andra som vill lyra med oss, de flyr så fort vargen kommer och lämnar oss ensamma.

Jesus offrade sig för oss, han gav sitt liv för alla oss andra får och blev offerlammet som gick i döden för alla oss andra. Han identifierade sig med oss och försvarade oss med sitt eget liv.

Den som är lejd och inte är herden som äger fåren, han överger fåren och flyr när han ser vargen komma. Han bryr sig inte om oss.

Jesus är den gode herden, som vill leda oss till livet. Han säger att vi känner honom, och antyder att det i varje människa finns en igenkänning av honom. Att han inte är främmande för oss utan att vi har ett djupt minne av honom.

När han talar så talar han inte som främling, utan som någon vi känner igen. Han skall leda oss till en hjord, en samlad hjord av många folk och folkslag. Och vi skall alla ha en och samme herde.

Han är den gode herden som gav sitt liv för att vi skulle ha liv och som i sin utgivande kärlek tog livet tillbaka. Och nu för oss in i sitt nya liv.

Det är viktigt vilka röster vi lyssnar till, att vi följer den gode herdens röst som vill leda oss till livet och inte bedragare som vill leda oss bort från honom.

Det blev konflikt kring Jesus, de som kände igen rösten och ville följa honom och de som ville gå en annan väg, som ville bevaka sin makt och position. Man ifrågasatte Jesus då, liksom nu, men folket kände igen hans röst. Och Jesus står här idag och kallar på oss och säger: Följ mig.

Och han vill leda oss på gröna ängar, till friska vatten och trygga hela vägen hem till pappa Gud, vårt hem och vårt ursprung.

Amen

Tron får friktion


Introduktionsvideo före predikan


Ljudinspelning av predikan

Vad är det som gör det möjligt för dessa bilar att tävla? Friktion är en av de nödvändiga sakerna, utan friktion ingen bilkörning.

Friktion är ofta något vi vill undvika, något som hindrar, som sliter och som skaver – friktion är ett problem. Vi vill få bort friktionen i våra motorer för att de skall gå bättre, därför har vi olja som gör det smidigare.

Men ibland vill vi verkligen ha friktion, till exempel när vi skall köra bil, då vill vi att hjulen inte bara skall spinna runt utan faktiskt få grepp i marken och föra oss framåt – då krävs det friktion. På samma sätt om vi skall ut och gå nu på vintern – då vill vi ha ett ordentligt grepp under våra sulor för att vi inte skall ramla omkull utan komma dit vi har tänkt oss, är det halt får man sanda eller ta på broddar på skorna.

Friktion är både ett problem och en förutsättning och så är det också när det gäller den kristna tron när den får friktion. Om tron är som snurrande bilhjul en decimeter från vägbanan så händer inget hur mycket man än gasar på, men om man släpper ner bakvagnen mot asfalten så blir det en rivstart och mycket bränt gummi.

Det kan vara behagligt att gasa bilen utan kontakt med marken, det är säkert och det låter ju ändå ganska häftigt. Men om man vill lämna parkeringsplatsen och komma någonstans måste man få markkontakt, man måste få friktion.

När tron inte längre är något teoretiskt utan får möta våra liv så blir det friktion, det skaver, de två ytorna sliter på varandra, det finns ojämnheter som skaver och det kan bli jobbigt, det finns saker att ta tag i. Precis som för de som lyssnade på Petrus när han förkunnade Jesus för de i Jerusalem:

Tron skaver i våra liv

Apg 2:37-39
När de hörde detta, högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: ”Bröder, vad skall vi göra?” Petrus svarade dem: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva. Ty er gäller löftet och era barn och alla dem som är långt borta, så många som Herren vår Gud kallar.”

Deras hjärtan mötte tron, när det blev kontakt, så högg det till, det blev på riktigt och det gav en reaktion, de märkte att något i deras liv behövde förändras. De stod inför omvändelsen, att vända om och låta trons liv få kontakt med Guds väg.

Tron skapar rörelse i våra liv

När vi låter tron få kontakt med våra liv, när tron får friktion med våra hjärtan så sker något fantastiskt – kraften som Gud ger genom den Helige Ande kan få utväxling och skapa en rörelse i våra liv. Det står:

Apg 2:41-47
De som då tog emot hans ord döptes, och så ökade antalet lärjungar den dagen med omkring tre tusen. De höll troget fast vid apostlarnas lära och gemenskapen, vid brödsbrytelsen och bönerna. Och fruktan kom över alla, och många under och tecken gjordes genom apostlarna. Alla troende var tillsammans och hade allting gemensamt. De sålde sina egendomar och allt vad de ägde och delade ut till alla, efter vad var och en behövde. Varje dag var de endräktigt tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd och höll måltid med varandra i jublande, innerlig glädje. De prisade Gud och var omtyckta av allt folket. Och Herren ökade var dag skaran med dem som blev frälsta.

Vilken förändring, när tron fick kontakt med deras liv ledde det till omvändelse och gav sedan en rörelse i deras liv, det blev en rörelse i hela Jerusalem, de började färdas på Guds väg.

Den helige Ande gav kraft till en fantastisk rörelse i Jerusalem, det blev mäktigt och överväldigande att se Gud verka mitt i deras vardag. Rörelsen påverkade varje del av livet, det påverkade deras gemenskap, deras ekonomi, deras generositet, deras omsorg, deras hjärtan, deras tillbedjan och deras glädje.

Människorna runt omkring såg det som hände i deras liv och uppskattade det och fler och fler lät tron på Herren Jesus få friktion i deras egna liv i omvändelse, dop och ett nytt liv.

Tron har ett pris

Men friktionen kan skrämma oss, vi kanske inte är beredda att släppa ner hjulen mot Guds väg för priset blir för högt. Så var det för mannens som Jesus mötte i Markus kapitel 10.

Mark 10:17-22
När Jesus fortsatte sin vandring, sprang en man fram, föll på knä för honom och frågade: ”Gode Mästare, vad skall jag göra för att ärva evigt liv?” Jesus sade till honom: ”Varför kallar du mig god? Ingen är god utom en, och det är Gud. Buden känner du: Du skall inte mörda, Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, Du skall inte ta ifrån någon det som är hans, Hedra din far och din mor.” Mannen sade: ”Mästare, allt detta har jag hållit sedan jag var ung.” Jesus såg på honom och fick kärlek till honom och sade: ”Ett fattas dig. Gå och sälj allt vad du äger och ge åt de fattiga, så skall du få en skatt i himlen. Och kom sedan och följ mig. ” Vid de orden blev mannen illa till mods och gick bedrövad sin väg, ty han ägde mycket.”

Han hade mött tron, precis som de som lyssnade till Petrus, han upplevde precis som de att något behövde förändras i hans liv, att något behövde hända med hans tro. I mötet med Jesus så hade han förstått att det Guds liv handlade om kraft. Men när han mötte friktionen i orden om omvändelsen, som Jesus i kärlek visade honom, så tvekade han och gick sin väg.

Skillnaden är totalt när man läser om tullindrivaren Sackeus reaktion när han lät tron på Jesus få kontakt med sitt hjärta. Det skapade omvändelse och en rörelse i hans liv som vi känner igen från pingstdagen.

Lukas 19:8
Sackeus … sade till Herren: ”Herre, hälften av det jag äger ger jag åt de fattiga, och om jag har bedragit någon, ger jag honom fyrdubbelt tillbaka.”

Pengarna är inte viktiga, det vi ser är konsekvensen av mötet med Herren Jesus. Omvändelse från ett liv i tomgång till ett liv där växeln är ilagd och hjulen fått kontakt med Guds väg och vilja med våra liv.

Tron möter reaktion i världen

Den unga församlingen i Jerusalem får verkligen uppleva hur Gud skapar en rörelse i deras liv och i deras gemenskap. Den Helige Andes kraft har kontakt med villiga hjärtan som varit beredda att ge upp sin egen ambition och stolthet, fler och fler människoliv får möta Jesus och låta honom beröra de och kontakt uppstår och kraft utväxlas i rörelse.

Detta går inte obemärkt förbi utan det blir en reaktion hos de som vill bevara status que, som vill att det skall förbli som det varit, hos de som vill bevara sin egen maktposition och vill hålla tron på Gud på en armlängds avstånd. De vill kunna rusa motorn ibland men inte riskera att deras liv påverkas.

De fängslar Petrus och Johannes för att de låtit sin tro få friktion i ett möte med en lam man, Petrus tog honom vid handen och reste mannen som inte kunde gå upp. Genom den Helige Ande gav tron kraft och rörelse i mannen som kunde gå, hoppa och jublade till Gud. Men Petrus och Johannes hamnade inför Stora rådet. Och prästerna där sa till varandra:

Apg 4:16-20
”Vad skall vi göra med de här människorna? Att ett märkligt tecken har skett genom dem, det står klart för alla som bor i Jerusalem, och det kan vi inte förneka. Men för att detta inte skall spridas vidare bland folket, så låt oss varna dem för att i fortsättningen tala till någon människa i det namnet.”
De kallade in dem och förbjöd dem att över huvud taget tala eller undervisa i Jesu namn. Men Petrus och Johannes svarade dem: ”Döm själva om det är rätt inför Gud att lyda er och inte Gud? Vi för vår del kan inte tiga med vad vi har sett och hört.”

Prästerna hade inte alls förstått kraften i en tro som fått kontakt med Guds väg. Visst hade Petrus och Johannes kunnat sluta predika – men då hade det uppstått en stor friktion med deras tro, som antingen hade fått innebära att de på nytt hissade upp bakhjulen från marken eller låta tron på nytt få konsekvenser i deras liv.

Tron får friktion i ditt liv

För dig och mig är det på samma sätt. Tron både skaver och kan skapa rörelse i våra liv. Många människor tror på något och ber, ganska många känner till den kristna tron, har hört talas om Jesus, men om man bara håller tron på ett intellektuellt plan, ett estetiskt plan, ett känslomässigt plan så utväxlas ingen kraft och den ger ingen rörelse.

I mötet med Jesus behöver vi känna efter var friktionen blir i våra liv, var det skaver och var vi känner oss utmanade. På vilka områden behöver vi omvända oss, vad är det Jesus säger till oss när han ser på oss i kärlek – som han gjorde med den unge mannen som frågade om det eviga livet?

Är vi beredda på att låta trons friktion förändra detta i vårt liv och låta det bli något som skapar en rörelse i oss på Guds väg?

När tron får kontakt med verkligheten i våra liv och skapar en rörelse så påverkar inte det bara oss själva, utan den kraft som utvecklas kan förvandla människor och situationer runt omkring oss.

Jag ber att tron skall få uppleva friktion i våra liv det året som ligger framför, att vi skall få uppleva hur vi får kontakt med Guds väg och får se en rörelse igenom Guds kraft som utväxlas i vår gemenskap och vårt samhälle.

Men det finns ett pris, det kostar på, det sliter och skaver i sådant vi kanske vill hålla för oss själva. Men om tron får lov att komma i kontakt med dessa områden i våra liv så kan det ge en kraft och rörelse som förvandlar vår gemenskap och vårt samhälle.

Amen.

Play

Urban Berg predikade den 13 oktober

Johannesevangeliet 17:14-21
Jag har gett dem ditt ord, och världen har hatat dem därför att de inte tillhör världen, liksom inte heller jag tillhör världen. Jag ber inte att du skall ta dem ut ur världen utan att du skall bevara dem för det onda. De tillhör inte världen, liksom inte heller jag tillhör världen. 17Helga dem genom sanningen; ditt ord är sanning. 18Liksom du har sänt mig till världen, har jag sänt dem till världen, och för deras skull helgar jag mig till ett offer, för att också de skall helgas genom sanningen. Men inte bara för dem ber jag utan också för alla som genom deras ord tror på mig. Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall världen tro på att du har sänt mig.

Urban Berg