Samarkand

Levande Stenar, december 1998
Samarkand

Sofia och Stefan Rizell, två av församlingens tidigare medlemmar, i oktober besökte de krisens Moskva och det sägensomspunna Samarkand i Uzbekistan. Här berättar Sofia om sina intryck.

Förundrad vandrar jag över Röda torget och tänker mig in i hur människorna här hade det för bara femton år sedan. Den som då inte hyllade sovjetledarna
kunde råka illa ut. Vi tar en fika på ett elegant kafé på GUM. det stora, anrika varuhuset vid Röda torget. På andra sidan torget ligger Kreml och Lenins mausoleum. Vi är i Moskva för de planeringsmöten som Institutet för Bibelöversättning, IFB, ska hålla på sitt moskvakontor. Sedan 25 år arbetar IFB med bibelöversättning till språken i OSS. Några s k nya ryssar slår sig ner vid bordet intill. De är exklusivt klädda, äter en exotisk skaldjurssallad och leker med den senaste modellen av Nokias mobiltelefoner. Det är dessa
som är vinnare i Jeltsins Ryssland. Förlorare är pensionärerna, som har en pension det i princip inte går att överleva på – om den alls betalas ut.

Krisen som började i augusti drabbade även Moskva, inte bara landsbygden. För bara någon vecka sedan fanns inte basvaror att fa tag på i stadens affärer. Moskva, till skillnad från större delen av landet, har snabbt återhämtat sig och det enda vi märker av krisen är den höga växelkursen. Skördarna har varit katastrofalt dåliga i år och snart kommer vintern. Nödhjälp till Ryssland är åter nödvändigt.

Gång på gång har folket sett en bättre framtid skymta, och lika ofta har de blivit besvikna. Nu har också många av de mest ihärdiga optimisterna tappat hoppet. En medarbetare på IFB:s moskvakontor menar: ”Vi har ingen annan än oss själva att skylla. Först när människor själva tar initiativet kan en verklig förändring ske. Det finns potential, men dåligt med självförtroende hos folket. Vi får be och hoppas på nästa generation. Ett ryskt ordspråk säger: Ryssarna är tröga i starten, men sedan kör de förbi alla andra”

I Ryssland märks ofta att man sätter relationer och gemenskap framför effektivitet och prestationer. På ytan påminner mycket om Västeuropa, men den devis som Moskvas internationella flygplats hade for något år sedan är träffsäker: It’s another World. Det är en annan värld.

En morgon faller den första snön. Vi tröstar oss med att vi är på väg till sommarvärmen i Uzbekistan. Punktligt lyfter Uzbekistan Airways toppmoderna Airbus-flygplan. Alla flygningar till ocli från Centralasien går nattetid. Vi lyckas slumra till, men väcks plötsligt av att det serveras middag – klockan 03.30! Det är ljust när vi landar i Tasjkent, landets huvudstad. I Uzbekistan bor bortåt 25 miljoner människor. Att vi definitivt lämnat Europa bakom oss blir uppenbart när jag besöker en toalett på flygplatsen. Liksom i Moskva pågår renovering av flygplatsen. Allt är nytt och fräscht, men inte en toalettstol i sikte. Här hukar man över ett hål i golvet.

Uzbekistan är ett muslimskt land. Paradoxalt nog kommer det största hotet mot regeringen från Islam själv. Talibanerna, som tagit makten i Afghanistan är aktiva missionärer för sin extrema form av Islam. Uzbekistans nya, strikta religionslag från mitten av maj i år, är i första hand riktad mot talibanerna.
Det krävs nu 100 uzbekiska medborgare över 18 år för att kunna registrera t ex en kristen församling för lokal verksamhet på en ort.

En dag får vi tillfälle att besöka en uzbekisk underjordisk församling. Det är en fantastisk upplevelse. Vi sitter med korslagda ben på mattor runt låga bord. I den här församlingen sitter män och kvinnor vid olika bord.
Vi kommer från olika världar och har inte mötts förut. Ändå upplever vi så enkelt och klart att vi är ett i tron på Jesus. För Stefan är det ett extra betydelsefullt möte.
IFB har arbetat i nästan 20 år på det NT som församlingen läser.

En tidig morgon ger vi oss av i bil mot Samarkand och Buchara., Utanför basarerna börjar människor samlas med de varor man hoppas sälja under dagen. Allt från egenhändigt odlad frukt och piratkopierade CD-skivor till
kläder, hushållsmaskiner och bilar går att köpa. Shashlik-dimman kommer snart att ligga tät. Shashlik, d v s grillspett är en nationalrätt.

Både Samarkand och Buchara är städer med lång historia. Förra året firade Buchara 2500 år. De torra, bruna kullarna runt Samarkand sägs vara fulla av arkeologiskt intressanta lämningar, men det finns inte pengar att göra utgrävningar. Vi besöker nära 600 år gamla byggnadsverk som imponerar med sinnrika geometriska mönster och färggranna mosaiker. Här har man bl a ägnat sig åt eldsdyrkan. I basarerna sjuder det av liv. Många män och kvinnor klär sig i traditionella, färgstarka kläder. Hundratals vattenmeloner ligger
staplade i stora berg. Vi väljer ut en och tar den med som reskost på vägen till Buchara. Granatäpplen och en blandning av russin – kish mish – och valnötskärnor blir vårt smågodlis. I de centralasiatiska kulturerna ser man traditionellt upp till de äldre. De har erfarenhet och ges en självklar hedersposition. l uzbekiska språket blir detta tydligt genom att man lägger till ”akia” efter namnet på en manlig person som man vill markera respekt inför. ”Akia” betyder ungefär äldre bror.

Uzbekistan hade i Sovjetunionens planhushållning ansvar för bomullsodlingen. Uppe i nordväst ligger Karakalpakstan. Här finns Aralsjön, vars vatten används för konstbevattning av bomullsfälten. Resultatet har blivit en dramatisk sänkning av vattennivån och stora arealer av tidigare sjöbotten har frilagts. I sjöbottnen har gifter lagrats, bl a DDT, som använts för att bespruta bomullsfälten. Torka och vindar har frigjort gifterna och spritt dem bland befolkningen. Idag är medellivslängden bland karakalpakerna en av de kortaste i världen, missbildningar på nyfödda är mycket vanligt och spädbarnsdödligheten är skyhög. Världens miljöexperter står handfallna.
Vad kan ge dessa människor hopp? IFB är snart klara med Nya testamentet på karakalpakiska, i samarbete med Wycliffe ocli Bibelsällskapen. Karakalpakerna ingår i lFB:s målsätlning att till år 2005 ge 15 folkslag i OSS en översättning av NT.

Ett nådens år

Ett nådens år
”av nåd är ni frälsta, ingen kan berömma sig”

Man brukar ibland säga: Ett nådens år från Herren. Det är bra. Varje nytt år är ett nådens år. Ett nytt år är en gåva och en möjlighet. Ett nådens år…
Tänk om det är så att Gud räcker oss ett tomt pappersark. Han säger: ”skriv och rita ur ditt hjärta. Det finns inga mallar, det finns inga rättelser. Det som finns är du och din gåva. Använd den och bruka den, så som du är”.
Men så svarar vi:” Men tänk om det blir fel”.” Det gör inget säger Gud. ”Jag ordnade det för 2000 år sedan”.
Det gör inget om det ibland blir fel, för Gud har gjort allting rätt genom Jesus Kristus. Ofta låter vi bli att göra saker för att vi är rädda att misslyckas.
För även om vi tycker att vi gör det så tycker Han ofta annorlunda. Han har lagt ner gåvor i oss, som Han vill att vi använder. Men bara för att vi har en gåva behöver inte allt bli rätt.
Men den som har en gåva kan använda den frimodigt, för den kommer från Honom. Och den stora gåvan är att vara den man är. Vi kan bygga vår framtid på hans nåd.
Han har gjort allting rätt, och det gör därför ingenting om det vi åstadkommer ibland blir lite fel. Man kan alltid börja om. För vi lever i ett nådens år från Gud.

Peter Nätterdal

Årsberättelse 1993


Levande Stenar feb 1994

ÅRSBERÄTTELSE FÖR SMYRNAFÖRAMLINGENS VERKSAMHET I LERUMS KOMMUN 1993

Aposteln Paulus skriver i 1Kor. 3:9 att vi är ett Guds bygge. Församlingen är som ett hus som håller på att byggas. Vi liknas både vid materialet och de som håller på att bygga.
När vi ser tillbaka på församlingens arbete under det gångna året är det särskilt byggande som varit i centrum. Renoveringen av Smyrna i Gråbo blev en verklighet. Det som vi samtalat och planerat sedan lång tid tillbaka kunde sättas igång. Utifrån det har vi också inspirerats till att
bygga församlingen vidare.
I vårt land idag är det lågkonjuntur i byggbranhen och många är arbetslösa men i Guds församling är det högkonjuntur. Ingen behöver vara sysslolös utan det finns arbete för alla som vill. Jesus säger att medan
dagen varar måste vi göra hans gärningar som har sänt mig. Natten kommer då ingen kan arbeta.
Det har varit många frivilliga byggnadsarbetare i vår församling under året som gått. Utan den insatsen hade det inte fungerat men Gud har omsorg och förser med det som behövs.
Grunden är alltid viktig när man ska bygga ett hus. Så är det också i vårt liv och i ett församlingsarbete. Paulus liknar sig själv vid en klok byggmästare som lagt en grund. Var och en måste tänka på hur han bygger. Ingen kan lägga en annan grund än den som redan finns, och den är Jesus Kristus. Jesus bär och leder hela församlingen och låter den växa.
Utan honom kan vi ingenting göra. Hur har vi då byggt församlingen i Lerums kommun under 1993? Här kommer en liten resumé over det viktigaste som hänt. Först en titt på almenackan.

JANUARI
Avskedssamkväm för evangelist Ewa-Lena Karlsson som tjänat församlingen i två och ett halvt år. Samlingen sker i Smyrna Gråbo där flera medlemmar lämnar minnesord och för övrigt är det ett omväxlande program under kvällen.
Bönevecka och i en söndagsgudstjänst döps en utav församlingsmedlemmars barn i Smyrna Gråbo.

FEBRUARI
Cafe Gemenskap i servicehuset Parasollen i Gråbo. Missionär Nils-Erik Bergman besöker Hjällsnässkolan och Smyrna i Gråbo för att tala om mission i Bolivia.

MARS
Sång och musikmöte i Pingstkyrkan Sjövik med Christian Wendesten och sångare från Pingstkyrkan i Vårgårda.

APRIL
En utav våra medlemmar Lars-Åke Eriksson med team från blbelskolan i Bryssel besöker oss i ett möte under påskhelgen i Pingstkyrkan Sjövik.
Tore Meyerbäck talar om hur vi kristna ska bemöta New Age och andra vilseledande rörelser i en ungdomssamling.
Byggstart i Smyrna Gråbo. En stor grupp av både unga och äldre medlemmar röjer och river för att förbereda byggföretagets arbete.
Gemensam gudstjänst tillsammans med Korskyrkan i Hedefors. Ingvar Wennermyr talar och en grupp ungdomar sjunger.

MAJ
Renoveringen av Smyrna i Gråbo är i full gång. Arbetet går fort och den nya fasaden börjar att ta form. Tommie och Kent Olofsson leder arbetet på lördagarna tillsammans med många medlemmar. Gemenskapen stärks genom att få arbeta sida vid sida.
En församlingsdag anordnas på Smyrnagården, Jernholmen. Urban Ringbäck och Ewa-Lena Karlsson leder bibelstudier och tid ges också för samtal och avkoppling i den underbara naturen.

JUNI
Byggföretagets arbete slutförs i Smyrna Gråbo. Medlemmars Insatser ökar inte bara på lördagarna utan också under, övriga dagar i veckan.
Gemensam friluftsgudstjänst tillsammans med Missionsförsamlingen och Svenska Kyrkan i Skefthult utanför Sjövik.

JULI
Flera medlemmar använder sin semester för att hjälpa till med renoveringen av kyrkan i Gråbo. Man får god hjälp utav det fina vädret och arbetet inomhus påbörjas i full skala.

AUGUSTI
Månaden domineras av att kyrkan i Gråbo ska bli färdig. Vi hinner ändå med att ha en utåtriktad satsning på Bagges Torg i Lerum där LP-vännerna från Göteborg sjunger och vittnar.
Invigningen av Smyrna i Gråbo sker under den sista helgen. Samkväm för församlingen och särskilt inbjudna gäster på lördagskvällen. Bl.a. Carl-Gustav Stenbäck från Svenska kyrkan och Bo Cedergård från Missionsförsamlingen. I söndagens förmiddagsgudstjänst predikar Sigurd Andersson och Jan Arvidsson sjunger.
Helgen avslutas med ett öppet Hus som fyller kyrkan med många grannar och andra Gråbobor.

SEPTEMBER
Europakampanjare som varit i Tyskland under sommaren medverkar i en gudstjänst i Smyrna Lerum. Gemenskapsträffen i Sjövik upplever förnyelse genom att träffarna blir gemensamma med Svenska kyrkan och Missionsförsamlingen. Första träffen hålls i Pingstkyrkan med Carl-Erik Moberg som talare och sångare. Daniel Halldorf och elever från Bibelskola Väst besöker Smyrna i Gråbo.

OKTOBER
Gemensamt möte i Missionskyrkan Gråbo. Roland Stahre och Lars-Åke Larsson sjunger och vittnar.
Ungdomarna inbjuder till Cafekväll med många besökare. Anette och Patrick Glamsjö talar och sjunger i ett lördagskvällsmöte i Smyrna Gråbo.

NOVEMBER
Den ekumeniska u-landsveckan i Gråbo avslutas med ett stort möte i Smyrna. Kenneth Bergkvist från Slaviska missionen och en ekumenisk kör medverkar.

DECEMBER
Jack-Tommy Ardenfors talar i ett möte i Smyrna Gråbo över temat ”Bryt ny mark” och därefter är det bön till midnatt för församlingens arbete.
I julhelgens möten i Lerum och Gråbo gästar oss bl.a. våra missionärer Ulla och Berne Lekardal och Stefan Rizell tillsammans med sin fru Sofia och Sara och Magnus Simonsen.
Var och en måste tänka på hur han bygger. Det finns ett område i församlingen som är viktig med tanke på hur vi ska bygga och det är bönesamlingarna. Under året har det varit bön på onsdagskvällarna i Sjövik, Gråbo och Lerum. Varannan gång gemensam bön med namnet Kraftkällan i Gråbo.
En verksamhetsgren i den utåtriktade satsningen är barnarbetet. Många barn är det som nåtts genom söndagsskola och måndagsträffen i Sjövik och tisdagskiubben och en nystartad VIPS-grupp i Gråbo. I avslutningsfester och öppert hus kvällar har också kontakt skapats med barnens föräldrar.
Ungdomarna har varit samlade på fredagkvällarna i Gråbo i samarbete med Korskyrkan. Intressanta kvällar med bibelstudier, samtal, bön och café. I somras anordnades också en kanothajk i Dalsland och Värmland.

Besöksgruppen är namnet på daglediga som varit ute och sjungit på vårdhemmen i kommunen. Tuvängen, Höjdenhemmet och Sävegården har regelbundet fått besök.
I Lerum är vi med i RIA-arbetet och hjälper människor som har drogmissbruk till att uppleva befrielse i Jesus Kristus.
Det är inte bara hemma i Lerums kommun som vi bygger församlingen.
Vi får också vara med i andra länder och föra budskapet vidare. I Koragiri i Indien arbetar missionär Signe Andersson som åkte tillbaka för en ny period i början av förra året. Ulla och Berne Lekardal fortsätter sin tjänst i den växande församlingen i Hamburg Tyskland.
I Japan har vi missionärerna Thyra Wilhelmsson och Inger Paulsson som arbetar Intensivt med att sprida evangeliet. Thyra Wilhelmsson är för närvarande hemma i Sverige. Team Action är också en missionssatsning som vi är med och stöder.

Under det gångna året har fyra utav församlingens medlemmar fått flytta hem till himmelen.
14 juli Jakob Wester, Lerum
15 sept. Margith Wennerberg, Lerum
18 sept. Rune Cederlöv, Floda
25 dec. Bengt Andersson, Hedefors

I Upp.14:13 läser vi: Och jag hörde en röst från himlen som sade: Skriv saliga de döda som härefter dör i Herren, ja säger Anden, de skall få vila efter sina mödor, ty deras gärningar följer med dem.
Det är alltid tomt när någon lämnar oss men vi ska snart få mötas igen. Vi tackar Gud för deras liv och gärning och lyser frid över deras vackra och ljusa minne.

Smyrnaförsamlingen i Lerums kommun hade vid årsskiftet 149 medlemmar.

Till sist så får vi blicka framåt. I Sakarja 4:7 står det att han skall få föra fram slutstenen under jubelrop, Nåd, nåd må vila över den. Ännu är vårt församlingsbyggande inte färdigt. Vi får hålla på tills Jesus kommer tillbaka och vi tror att den dagen är mycket nära. Jesus har börjat att föra fram slutstenen. Fler och fler människor får höra evangelium och upplever frälsning i hela vår värld idag. Vill vi också vara med och satsa för att nå människor i vår bygd och i hela vårt land?
Det talas om jubeltop och nåd. Vi får jubla inför vad Herren vill göra under det år som ligger framför. Det ska inte ske i första hand genom vad vi kan göra utan genom Guds stora nåd.

Sjövik den 30 januari
Magnus Claesson