Att be med Gud


Fil 4:4-7
Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga: gläd er. Låt alla människor se hur vänliga ni är. Herren är nära. Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse. Då skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.

Var glad, var glad i Herren, ha din glädje i Herren din Gud, låt det märkas, låt alla se i ditt liv att Herren är nära, att han har gjort dig glad!

Låt inte oro för morgondagen gripa dig, och låt inte bekymmer för mat och kläder fylla dig utan ”kasta alla era bekymmer på honom, ty han har omsorg om er” (1 Pet 5:7).

Kung David uppmanar oss: ”Kasta din börda på HERREN, han skall uppehålla dig. Aldrig skall han låta den rättfärdige vackla.” (Ps 55:23)

Berätta allt för Gud, låt honom höra alla dina tankar, dina behov, dina önskningar och tacka honom för att han har omsorg om dig, att han beskyddar dig, att han mättar dig.

Jesus visade de som lyssnade på honom på fåglarna och på liljorna och talade om hur Gud har omsorg om de och han uppmanade folket som följde honom att liksom fåglarna och liljorna lita på Guds omsorg.

Matt 6:31-34
”Gör er därför inte bekymmer och fråga inte: Vad skall vi äta? eller: Vad skall vi dricka? eller: Vad skall vi klä oss med? Efter allt detta söker hedningarna, men er himmelske Fader vet att ni behöver allt detta. Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. Gör er alltså inte bekymmer för morgondagen. Den skall själv bära sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.”

Med rätt fokus, när Gud får rätt plats i mitt liv, när Guds rike blir viktigare än mitt eget inflytande, när mitt ego kapitulerar inför den levande Guden och inte jag längre skall hålla upp min stolthet och självständighet utan istället får förtrösta på Herren, så får jag uppleva vilan i Gud.

Då väcks lovsången och tacksamheten, då är vi befriade från upprorets skadeverkningar, då hamnar våra hjärtan och våra tankar under Jesu blods beskydd.

Israels folk, Guds egendomsfolk, som var utvalda och skulle bli till välsignelse för alla folk hade misslyckats helt, de hade blivit av med allt, de var splittrade och många var bortförda, de hade förlorat landet, templet, bara en spillra var kvar när de återvände från fångenskapen i Babel. Nehemja samlade folket när muren var uppbygd och…

Neh 8:8-12
De läste ur boken, ur Guds lag, och utlade texten tydligt så att man förstod det som lästes. Nehemja, ståthållaren, och prästen Esra, den skriftlärde, och leviterna som undervisade folket, sade till allt folket: ”Denna dag är helig för HERREN, er Gud. Sörj inte och gråt inte.” Ty allt folket grät, när de hörde lagens ord. Och han sade till dem: ”Gå i väg och ät er bästa mat och drick ert sötaste vin och sänd gåvor av detta till dem som inte har något färdigt, ty denna dag är helig för vår Gud. Var inte bedrövade, ty glädje i HERREN är er starkhet.”

”Var inte bedrövade, ty glädje i HERREN är er starkhet.”

Gud hade lovat att ta hand om sitt folk, han hade bevarat de igenom fångenskapen och fört de tillbaka till sitt land, till Jerusalem. Det fanns mycket att sörja över – hur folket hade struntat i Gud, levt egoistiskt och i avgudadyrkan, men nu uppmamades de att jubla, fira och glädja sig i att Herren hade varit trofast och stått fast vid sina löften.

Och det är där glädjen bottnar i, att Gud står fast vid sina löften, han är trofast och även om vi är trolösa. Han är garanten för det förbund som han i gått med oss, det var han själv som uppfyllde förutsättningarna, eftersom vi inte klarade det.

Därför kan vi komma inför honom utan att dölja våra ansikten i skam, därför kan vi jubla inför hans tron. För Gud är trofast mot oss!

Genom den rättfärdighet som vi har genom Jesus, kan vi vara frimodiga och Herren vill att vi frimodigt skall komma inför honom och påminna honom om de löften han gett oss, inte för att han glömt vad han lovat – men för att han vill svara på de bönerna.

Vi har inte en gud som vi behöver vara rädda inför och komma med mössan i handen, med offer och ursäkter och be om en smula.

Nej genom Jeus har vi gjorts rättfärdiga och Gud längtar efter att vi skall be honom om hjälp, att vi skall be enligt hans ord och hans vilja, att påminna de löften han gett.

I Apostlagärningarnas fjärde kapitel kan vi läsa om hur Petrus och Johannes stått inför Stora Rådet, Sanhedrin, eftersom de predikat på tempelplatsen att Jesus är Messias. När de blivit frisläppta möts församlingen och ber:

Apg 4:29-31
”Och nu, Herre, se hur de hotar oss, och hjälp dina tjänare att frimodigt predika ditt ord, genom att du räcker ut din hand för att bota och låta tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu namn.” När de hade slutat att be, skakades platsen där de var samlade, och de uppfylldes alla av den helige Ande och predikade frimodigt Guds ord.”

De bad i enlighet med de löften de fått av Herren Jesus, de behövde ju inte påminna Gud om detta egentligen, och det är inte det de gör – utan de samarbetar med Gud, de ber enligt hans löften, de ber med Gud istället för bara till Gud. Jesus hade ju sagt till de att

Mark 16:15-18
”Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen” och att ”Tecken skall följa dem som tror detta. I mitt namn skall de driva ut onda andar. De skall tala med nya tungor. De skall ta ormar i händerna, och om de dricker något dödligt gift skall det inte skada dem. De skall lägga händerna på sjuka, och de skall bli friska.”

Och därför ber de enligt detta löfte, det får vi också göra. Vi behöver inte heller vara försagda eller rädda – att be med Gud är att be om sådant som vi vet är enligt hans vilja.

Och löftet att tecken och under skall följa när evangeliet predikas, gäller lika mycket idag som då och det gäller lika mycket Gråbo som Jerusalem.

Gud vill att vi mer och mer samarbetar med honom i våra böner, att vi ser vår vilktiga uppgift att be om det som Gud har lovat.

Gud säger att vi skall välsigna hans folk Israel, det är viktigt i dessa dagar. Att be att det judiska folket ser den Messias som de väntar på och som den Levande Guden har sänt. Att välsigna och be för det judiska folket är något som skriften talar tydligt om som något där det både finns löften knutna till och något som behagar Herren.

1Mos 12:3 ”Jag skall välsigna dem som välsignar dig och förbanna den som förbannar dig. I dig skall alla släkter på jorden bli välsignade.”

Men vi får även be enligt de löften och profetior som vi själva fått, allt skall prövas enligt Guds ord, men vi kan frimodigt komma inför Gud och be att han skall öppna dörrar för evangeliet i Gråbo, Sjövik, vår kommun och i Sverige.

Vi kan be enligt de budskap vi fått, det är ingen automatik i bilderna som vi får ta emot, vi kan inte luta oss tillbaka och se hur väckelsen kommer och förvandlar vårt samhälle.

Det är som nycklar för våra böner, det är bilder som vi får be Herren att han skall realisera. Det finns ett arbete för oss och det finns en kostnad att betala.

Petrus och Johannes tillsamman med hela församlingen var beredda att gå in i det som de bad om, att frimodigt predika evangeliet, och de förstod att det fanns ett pris att betala.

Deras bön var inte tillbakalutad – den var kopplad till en vilja att gå den väg Gud ledde dem, de hade redan blivit varnade av de religiösa ledarna, ändå ber de att de skall få predika frimodigt.

Och Herren svarar på deras bön med att fylla de med de mer med sin Helige Ande och lät tecken och under följa deras förkunnelse.

Men förföljelse från makthavare följde också med, det fanns ett pros att betala. Stefanus som säkert var med vid den här bönesamlingen fick förkunna evangelet inför Stora Rådet och sedan blev han den förste martyren.

Vi har fått flera budskap från olika håll att Herren vill förvandla vårt samhälle, vill dra människor till sig, vi skall inte luta oss tillbaka och vänta och se om det blir så utan vi skall ha med dessa buskap i våra böner och be att dessa framtidsbilder får bli verklighet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *