Sukkot & bönehelg

Predikan vid lovsångsgudstjänsten i Församlingshemmet

Det passar så bra att vi har bönehelg denna helgen och att vi nu möts till lovsångsgudstjänst. Vi är mitt i den judiska veckohögtiden Sukkot, den började i onsdags och håller på tills nu på onsdag. Vid Sukkot eller Lövhyddohögtiden så skall man inreda ett rum som man bor i för att påminna om hur folket de fyrtio årens ökenvandring från befrielsen från Egypten tills man fick gå in i landet.

Sukkot är en riktig festhögtid, det finns ett talesätt som säger att om man inte upplevt Lövhyddohögtiden så har man inte upplevt verklig glädje. Det berättas att Paulus torah-lärare Gamaliel stod på händer och utförde gymnastiska övningar vid festligheterna i templet i Jerusalem, det var riktig partystämning. Högtiden kallades till och med kort och gott ”Festen” i bestämd form.

Så jag tycker det känns mycket bra att vi har inrett ett bönerum där vi har levt tillsammans under den här helgen. Det känns även väldigt roligt att ungdomarna här i församlingen faktiskt nästan har bott här i vår ”lövhydda” och haft gemenskap och glädje och tagit mycket tid i bön och använt sin kreativitet för att uttrycka sin kärlek till Herren och för att formulera sina böner.

Jag är mycket uppmuntrad av att så många unga har funnits med på olika sätt i vår bönehelg och har gjort det till ett festtillfälle för gemenskap och bön. Det tycker jag vi alla skall lära oss av. Gud välsigne er för det föredöme din är för oss!

Det känns väldigt gott att få mötas till lovsångsgudstjänst tillsammans och få jubla och glädjas inför Herren nu som avslutning på helgen.

Glädjen på Sukkot bottnar i att man precis innan har firat den stora försoningsdagen, en allvarlig dag, då översteprästen gick in i det allra heligaste med blod för att försona folkets synder. Detta alvar har nu bytts i jublande glädje över att vara försonade med Gud.

Och denna glädje kan vi ju leva i ständigt eftersom Jesus en gång för alla gått in i det allra heligaste. Paulus skriver i Hebreerbrevet 9:11-28:

Men nu har Kristus kommit som överstepräst för det goda som vi äger. Genom det större och fullkomligare tabernakel som inte är gjort med händer, det vill säga som inte tillhör den här skapelsen, gick han en gång för alla in i det allra heligaste, inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, och vann en evig återlösning.

Det är med den verkligheten vi firar bönehelg, det är i det tillståndet vi firar lovsångsgudstjänst. Det är fest, det är seger, du är förlåten, Gud ser på dig med glädje! Jubla, gläd dig över vad du har i Herren!

Mycket av de judiska festerna handlar just om detta – att påminna sig om vad Gud har gjort för folket i historien. Och på samma sätt behöver vi påminna varandra om vad Herren har gjort för oss och berätta och vittna för varandra vad han gör i våra liv.

Vi behöver mötas såhär och proklamera Herrens seger, att tillbe honom för allt gott han har gjort oss. Vi behöver också leva varje dag med detta, både genom bönegrupper, i våra familjer och i våran bönekammare.

Bibeln är en underbar källa att påminna oss om Guds oerhörda gärningar för oss och för alla människor. Vi behöver hjälpa varandra att leva i Guds ord, att uppfylla oss med Herrens undervisning, att låta Ordet forma våra hjärtan, våra tankar och våra liv. Den Helige Anden älskar att använda Bibelordet i våra liv, att tala till oss när vi läser men också att lyfta upp bibelord i olika situationer i våra liv.

Nu efter lövhyddohögtiden, nästa lördag så börjar judarna om i sin läsning av de fem moseböckerna, man börjar i första mosebok och läser om skapelsen och så har man delat in de fem moseböckerna, Torah:n, i 52 block som man läser varje vecka.

Kung David påminner oss om detta i den första psalmen när han skriver:

Salig är den som inte följer de ogudaktigas råd
och inte går på syndares väg
eller sitter bland bespottare
utan har sin glädje
i HERRENS undervisning a
och begrundar hans ord
dag och natt.

Han är som ett träd,
planterat vid vattenbäckar,
vilket bär sin frukt i rätt tid
och vars blad inte vissnar.
Allt vad han gör lyckas väl.

Så är det inte med de ogudaktiga,
de är som agnar
som vinden för bort.

Därför skall de ogudaktiga
ej bestå i domen,
ej syndarna i de rättfärdigas församling.

Ty HERREN känner
de rättfärdigas väg,
men de ogudaktigas väg
leder till fördärvet.

Vi behöver leva i Herrens undervisning, vi behöver fylla oss med Guds ord och tala och sjunga till varandra i psalmer, hymner och andlig sång som Paulus uttrycker det.

Utan det blir vi rotlösa, vi torkar ut, vi tappar fotfästet och förs med av alla vindar i tiden. Men om vi lever i Herrens undervisning, om vi fyller oss med Guds ord så dricker vi av hans vatten och står fasta när vinden blåser.

Vi lever mitt i världen, mitt i verkligheten – men vi lever inte av världen och är inte beroende av det som världen ger. Utan vi har vår glädje i Herren.
Vänner det är Sukkot, glädjefest, låt oss glädja oss över det fullkomliga offer som vår store överstepräst har gjort en gång för alla. Låt oss påminna oss om vad Herren har gjort för sitt folk i historien, påminna oss om den frälsning och befrielse han har berett, låt oss leva i skriften, äta av Herrens Ord och dricka av Anden.

Nu festar vi vidare!!

Amen!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *