"Du är utvald!" av Mikael Tilly

Du är utvald!

"Du är utvald!" av Mikael Tilly

Rom 8:31-39
Är Gud för oss, vem kan då vara emot oss? Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom? Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud är den som frikänner. Vem är den som fördömer? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som har blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och ber för oss. Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller hunger, nakenhet, fara eller svärd? Det står ju skrivet: För din skull dödas vi hela dagen, vi räknas som slaktfår. Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.

Det är gott att påminna sig om styrkeförhållandet ibland. Vi behöver inte svara för oss själva – vi har en som står upp för oss, en som är starkare än vi.

Det är gott att läsa dessa ord och tänka på att Gud står på min och att han står på din sida. Att han inte är vår motståndare, utan vår försvarare.

Det står till och med att vi är Guds utvalda. Ibland känner vi oss inte så utvalda, det känns mest som att ingen har kommit på oss ännu och att vi nog inte borde få vara med. Men det är inte sant, Guds ord talar tydligt om oss som Guds utvalda.

Felet vi ofta gör är att vi inte ser hela bilden, att vi inte inser att Gud inte ser på oss som vi ser på oss själva. Att vår överblick är begränsad och att vi inte ser allt Guds handlande.

För din frälsningshistoria började inte den dag du tog emot Jesus, den började inte när du började söka honom, eller när någon började be för dig. Den började inte ens när du föddes.

Min frälsningshistoria började inte 1986 när jag tog emot Jesus på Åh Stiftsgård, eller på barntimmarna när jag bad till Gud, eller när jag föddes i Borås 1972.

Nej den började i Edens lustgård, strax efter att Adam och Eva brutit mot Guds vilja. Den börjar när Gud slaktade ett djur för att göra kläder åt Adam och Eva för att dölja deras nakenhet och när han uttalade löftet till den om att sända Messias, vår befriare när han sa till djävulen:

1Mos 3:15

Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma. Han skall krossa ditt huvud och du skall hugga honom i hälen.

Och redan här finns vi med. Detta blickar framåt mot våra liv och du fanns i Guds hjärta och plan redan här. Vi får identifiera oss med dessa människor, det var dig och mig som Gud klädde i vår nakenhet, det var för dig han lovade sända sin Messias, Jesus.

Gud väljer ut människor, han väljer ut ett folk. Och även om vi genetiskt inte tillhör Israels folk, så räknas vi ändå till de utvalda. Paulus säger:

Efe 2:12-19
Ni var på den tiden utan Kristus, utestängda från medborgarskapet i Israel och hade ingen del i förbunden med deras löfte. Ni levde utan hopp och utan Gud i världen. Men nu har ni, som är i Kristus Jesus och som en gång var långt borta, kommit nära genom Kristi blod. Ty han är vår frid, han som gjorde de två till ett och rev ner skiljemuren. Detta skedde när han i sitt kött tog bort fiendskapen, lagen med dess bud och stadgar, för att av de båda i sig skapa en enda ny människa och så skapa frid. Så skulle han i en enda kropp försona de båda med Gud genom korset, sedan han där hade dödat fiendskapen. Han har kommit och predikat frid för er som var långt borta och frid för dem som var nära. Ty genom honom har vi båda i en och samme Ande tillträde till Fadern. Alltså är ni inte längre gäster och främlingar utan medborgare tillsammans med de heliga och tillhör Guds familj.

Vi har genom Jesus del i löftena, vi har medborgarskap i Guds rike, är endel av hans folk och familj. Vi tillhör de utvalda.

Därför får vi, och ska vi, identifiera oss med Guds folk och med de löften som Gud gett.

Gud valde ut ett folk åt sig genom att kalla ut Abraham ur sitt land och Gud ger honom ett löfte:

1Mos 12:1-3
HERREN sade till Abram: ”Gå ut ur ditt land och från din släkt och din fars hus och bege dig till det land som jag skall visa dig. Där skall jag göra dig till ett stort folk. Jag skall välsigna dig och göra ditt namn stort, och du skall bli en välsignelse. Jag skall välsigna dem som välsignar dig och förbanna den som förbannar dig. I dig skall alla släkter på jorden bli välsignade.

Du räknas till Abrahams barn och Guds löften gäller dig! Löftet om välsignelse gäller dig och löftet om att Gud står upp till försvar för sitt folk gäller dig. Paulus säger:

Gal 3:26-29
Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus. Alla ni som har blivit döpta till Kristus har blivit iklädda Kristus. Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. Om ni nu tillhör honom är ni Abrahams avkomlingar, arvingar enligt löftet.

Vi är arvingar enligt löftet. På grund av detta är berättelserna om Adam & Eva, Noa, Abraham & Sara, Isak, Jakob, Mose, Elia, David, Salomo också vår berättelse och Guds löften gäller oss, de gäller dig.

Paulus beskriver det som att vi är inympade grenar i Guds träd. Att du har blivit inympad och fått del av det äkta olivträdets feta rot. (Rom 11:17)

Du vilar på den roten, som är löftena som Gud har gett. Allt detta beror ju på att Gud älskar alla människor så mycket att han sände Jesus för att öppna vägen tillbaka till honom för alla människor – genom sin död på korset.

Så mycket älskar han dig, att han tog all din synd på sig när han blev Guds felfria offerlam och själv uppfyllde lagens krav.

Och om Gud inte ”skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom?”

Jesu blod blev det fullkomliga offret för all synd, en gång för alla. Gud bekräftade detta offer genom att uppväcka Jesus från de döda och han sitter nu på höger sida av Guds tron och ber för oss.

Vad har makt eller möjlighet att skilja oss från denna kärlek? Inget!

Du är utvald och du är föremål för Guds kärlek. Ingen kan rycka dig ur hans hand, hans omsorg eller beskydd. Han står fast vid sina löften och sitt förbund.

Denna helg läser judarna i sin textläsning om Bileam som Balak, kungen i Moab. Balak skickar efter Bileam för att förbanna Guds folk för att han skall kunna strida mot de och besegra dem.

Bileam tjänar pengar på att vara välsigna och förbanna. Men när han flera gånger försöker förbanna Guds folk så välsignar han de istället. Han säger:

4Mos 23:18-23
Stå upp, Balak, och hör, lyssna till mig, du Sippors son. Gud är inte en människa, så att han skulle ljuga, inte en människoson, så att han skulle ångra sig. Säger han något utan att göra det, talar han något utan att fullborda det? Se, att välsigna är mitt uppdrag. Han har välsignat, och jag kan inte ändra det. Ingen ofärd kan skådas i Jakob, ingen olycka kan ses i Israel. HERREN, hans Gud, är med honom, en konungs jubel hörs bland dem. Gud förde dem ut ur Egypten. Hans styrka är som vildoxens. Ingen trolldom hjälper mot Jakob, ingen spådom mot Israel. När tiden är inne skall det sägas om Jakob och Israel: Vad har inte Gud gjort!

Gud har välsignat, och jag kan inte ändra det, säger Bileam. Om Gud för oss, vem kan då vara emot oss? skrev Paulus. Gud står upp för sitt löfte till oss och Abraham om att genom sitt folk så skall alla släkter på jorden bli välsignade.

Gud har utvalt. Gud har välsignat. Gud älskar!

Ingenting kan skilja oss från Guds kärlek. Ingen kan rycka oss ur hans hand. Ingen har makt över de Gud valt, du är trygg hos honom för Gud har valt dig.

Amen

Play

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *