”När allt hopp är ute” av Mikael Tilly

MikaelTilly i Centrumkyrkan Gråbo

Första Mosebok 22:1-18

​En tid därefter satte Gud Abraham på prov. Han sade till honom:”Abraham!”Han svarade:”Ja, här är jag.”Då sade han:”Tag din son Isak, din ende son, som du älskar, och gå till Moria land och offra honom där som bränn-offer på ett berg som jag skall visa dig.”Tidigt nästa morgon sadlade Abraham sin åsna och tog med sig två av sina tjänare och sin son Isak. Sedan han huggit ved till brännoffer, gav han sig i väg mot den plats som Gud hade sagt åt honom att gå till. När Abraham på tredje dagen lyfte blicken fick han se platsen på avstånd. Han sade då till sina tjänare:”Stanna här med åsnan. Jag och pojken går dit bort för att tillbe, och sedan kommer vi tillbaka till er.”Abraham tog veden till brännoffret och lade den på sin son Isak, men själv tog han elden och kniven, och de gick båda tillsammans. Isak sade till sin far Abraham:”Far!”Han svarade:”Ja, min son?”Han sade:”Vi har eld och ved, men var är lammet till brännoffret?”Abraham svarade:”Gud kommer att utse åt sig lammet till brännoffret, min son.”Så fortsatte de sin vandring tillsammans.

När de kommit fram till den plats som Gud hade sagt till Abraham, byggde han ett altare där och gjorde i ordning veden. Sedan band han sin son Isak och lade honom på altaret ovanpå veden. Och Abraham räckte ut handen och tog kniven för att slakta sin son. Då ropade HERRENS ängel till honom från himlen:”Abraham! Abraham!”Han svarade:”Här är jag.”Då sade han:”Lyft inte din hand mot pojken och gör honom ingenting. Nu vet jag att du fruktar Gud, då du inte ens har undanhållit mig din ende son.”Abraham såg sig omkring och fick då bakom sig syn på en bagge som hade fastnat med hornen i ett snår. Abraham gick dit och tog baggen och offrade den till brännoffer i stället för sin son. Och Abraham kallade platsen HERREN förser. I dag säger man: Berget där HERREN förser.

HERRENS ängel ropade ännu en gång till Abraham från himlen: ”Jag svär vid mig själv, säger HERREN: Eftersom du har gjort detta och inte undanhållit mig din ende son, skall jag rikligen välsigna dig och göra dina efterkommande talrika som stjärnorna på himlen och som sanden på havets strand, och din avkomma skall inta sina fienders portar. I din avkomma skall alla jordens folk bli välsignade, därför att du lyssnade till min röst.”

Isak var löftets son, den som Sara och Abraham hade väntat så länge på. Den som Gud hade lovat de, som skulle göra att Abraham skulle uppfylla syftet med sitt namn ”Far till många” – som det var länge så blev hans namn ett skämt om honom.

Gud hade länge lovat dem ett barn, att Gud kallade de ut ur Mesopotamien för att föra de till ett land han lovat de som skall tillhöra hans barn, att. Vad var syftet med att ge Abraham dessa löften och alla rikedomar om ingen skall få ärva det? Om det tar slut med Abraham och Sara, vad blir det av Guds löften då?

Som du säkert vet så tog Sara och Abraham till slut saken i egna händer och ser till att Abraham får en arvinge genom Saras tjänarinna Hagar. Ismael föds, men detta var inte detta som Gud hade förberett – men de tog tag i saken eftersom Gud inte gjorde det tyckte de.

Men Gud hade något mer fantastiskt i beredskap. Något som skulle visa att det som skedde var från honom – Gud älskar omöjligheter för då blir det uppenbart att han står bakom. Och i rätt tid vill han ge oss sina välsignelser.

1 Mos 21:1-7
HERREN såg till Sara så som han hade lovat, och HERREN gjorde med Sara som han hade sagt. Sara blev havande och födde en son åt Abraham på hans ålderdom, just vid den tid som Gud hade sagt honom. Abraham gav den son som Sara hade fött åt honom namnet Isak. Och Abraham omskar sin son Isak när han var åtta dagar gammal, som Gud hade befallt honom. Abraham var etthundra år när hans son Isak föddes. Sara sade:”Gud har fått mig att le. Alla som får höra detta kommer att le med mig.”Och hon sade:”Vem hade kunnat säga Abraham att Sara skulle amma barn? Men nu har jag fött en son på hans ålderdom!”

Isak är resultatet av Guds löfte och Ismael är resultatet av vår egen prestation. Har du upplevt det någon gång – att vi uppfyller Guds löften på egen hand, istället för att vänta på att Gud skall göra det omöjliga?

Gud välsignade Ismael och lovade Abraham att också Ismael skulle bli ett stort folk – men löftet som Gud gett skulle bli förverkligat igenom Isak.

När allt hopp för länge sedan var ute för en mänsklig möjlighet att Sara och Abraham skulle kunna få ett barn så såg Herren till Sara som han hade lovat. Och han gjorde med Sara som han hade sagt. Och hon blev gravid och födde en son – en arvinge enligt löftet som Gud gett.

Gud vill leda på sitt sitt så att han får äran och att hans namn blir ärat och att vi får del av välsignelsen.

Vi vill så gärna hålla i spakarna och ha kontrollen – vi tror ofta att vi vet bättre än Gud, i alla fall agerar vi så. Vi tar över när Gud verkar passiv, istället för att söka honom och sätta allt vårt hopp till honom – så att undret kan ske och han namn får äran.

Berätta om bild på gryta, med regnbågens alla färger, med en slev som vi rör med – men det blandas inte riktigt, men nu tar Herren sleven och blandar som han vill. Och han vänder grytan och häller ut över Gråbo till välsignelse för alla.

Gud har ju fört oss från Monvägen till torget, från periferin i samhället till centrum. Han har välsignat oss och kallat oss. Men vi upplever ju att han har gjort det för att välsigna hela Gråbo.

Play

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *