Överlåten bön

Välkomna att fira gudstjänst. Daniel Ånskog predikar om överlåten bön med stöd av 2 Samuelsboken 12: 15-23. Därmed inleds 3 veckors bön i församlingen.

Maria Colliander spelar och leder oss i lovsång. Bernt Simonsen leder.

Servering

Annons: "Får jag be för dig?"


Torsdag
18:00 Moppeträffen med
Sven & Mikael
19:00 Bibel & bön på Monv. 144

Fredag
19:00 Discover med Elisabet

Lördag
10:00 Gemensam bön i förs.hem.

Söndag
11:00 Kafégudstjänst om bön
”Bön till vardags och fest”
med Mikael Tilly, sång Sofia Rizk

11:15 Söndagskulan för alla barn
”David blir smord till kund”

Helg med Carl-Erik Sahlberg


Nu till helgen får vi i Gråbo besök av Carl-Erik Sahlberg från Klara kyrka i Stockholm, missa inte detta! Sedan 1989 är Carl-Erik verksam i Klara kyrka i Stockholm, där han tagit initiativ till ett omfattande diakonalt arbete bland hemlösa och andra hjälpsökande i Stockholm centrala delar. Carl-Erik är även en av initiativtagarna till Sverigebönen ett ekumeniskt initiativ för bön för Sverige. Missa inte detta tillfälle!

Lördag 19/11

Församlingshemmet Gråbo
10:00 Gråbobönen, Mikael Tilly
16:00 Föredrag med Carl-Erik Sahlberg om Bön
Servering
18:00 Föredrag med Carl-Erik Sahlberg om Socialt tjänande

Söndag 20/11

11:00 Gemensam Gudstjänst i Missionskyrkan Gråbo, tema: Jesu återkomst, Carl-Erik Sahlberg, Alf Källström, Sara Arvidsson Selan m.fl.

Att be med Gud


Fil 4:4-7
Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga: gläd er. Låt alla människor se hur vänliga ni är. Herren är nära. Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse. Då skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.

Var glad, var glad i Herren, ha din glädje i Herren din Gud, låt det märkas, låt alla se i ditt liv att Herren är nära, att han har gjort dig glad!

Låt inte oro för morgondagen gripa dig, och låt inte bekymmer för mat och kläder fylla dig utan ”kasta alla era bekymmer på honom, ty han har omsorg om er” (1 Pet 5:7).

Kung David uppmanar oss: ”Kasta din börda på HERREN, han skall uppehålla dig. Aldrig skall han låta den rättfärdige vackla.” (Ps 55:23)

Berätta allt för Gud, låt honom höra alla dina tankar, dina behov, dina önskningar och tacka honom för att han har omsorg om dig, att han beskyddar dig, att han mättar dig.

Jesus visade de som lyssnade på honom på fåglarna och på liljorna och talade om hur Gud har omsorg om de och han uppmanade folket som följde honom att liksom fåglarna och liljorna lita på Guds omsorg.

Matt 6:31-34
”Gör er därför inte bekymmer och fråga inte: Vad skall vi äta? eller: Vad skall vi dricka? eller: Vad skall vi klä oss med? Efter allt detta söker hedningarna, men er himmelske Fader vet att ni behöver allt detta. Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. Gör er alltså inte bekymmer för morgondagen. Den skall själv bära sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.”

Med rätt fokus, när Gud får rätt plats i mitt liv, när Guds rike blir viktigare än mitt eget inflytande, när mitt ego kapitulerar inför den levande Guden och inte jag längre skall hålla upp min stolthet och självständighet utan istället får förtrösta på Herren, så får jag uppleva vilan i Gud.

Då väcks lovsången och tacksamheten, då är vi befriade från upprorets skadeverkningar, då hamnar våra hjärtan och våra tankar under Jesu blods beskydd.

Israels folk, Guds egendomsfolk, som var utvalda och skulle bli till välsignelse för alla folk hade misslyckats helt, de hade blivit av med allt, de var splittrade och många var bortförda, de hade förlorat landet, templet, bara en spillra var kvar när de återvände från fångenskapen i Babel. Nehemja samlade folket när muren var uppbygd och…

Neh 8:8-12
De läste ur boken, ur Guds lag, och utlade texten tydligt så att man förstod det som lästes. Nehemja, ståthållaren, och prästen Esra, den skriftlärde, och leviterna som undervisade folket, sade till allt folket: ”Denna dag är helig för HERREN, er Gud. Sörj inte och gråt inte.” Ty allt folket grät, när de hörde lagens ord. Och han sade till dem: ”Gå i väg och ät er bästa mat och drick ert sötaste vin och sänd gåvor av detta till dem som inte har något färdigt, ty denna dag är helig för vår Gud. Var inte bedrövade, ty glädje i HERREN är er starkhet.”

”Var inte bedrövade, ty glädje i HERREN är er starkhet.”

Gud hade lovat att ta hand om sitt folk, han hade bevarat de igenom fångenskapen och fört de tillbaka till sitt land, till Jerusalem. Det fanns mycket att sörja över – hur folket hade struntat i Gud, levt egoistiskt och i avgudadyrkan, men nu uppmamades de att jubla, fira och glädja sig i att Herren hade varit trofast och stått fast vid sina löften.

Och det är där glädjen bottnar i, att Gud står fast vid sina löften, han är trofast och även om vi är trolösa. Han är garanten för det förbund som han i gått med oss, det var han själv som uppfyllde förutsättningarna, eftersom vi inte klarade det.

Därför kan vi komma inför honom utan att dölja våra ansikten i skam, därför kan vi jubla inför hans tron. För Gud är trofast mot oss!

Genom den rättfärdighet som vi har genom Jesus, kan vi vara frimodiga och Herren vill att vi frimodigt skall komma inför honom och påminna honom om de löften han gett oss, inte för att han glömt vad han lovat – men för att han vill svara på de bönerna.

Vi har inte en gud som vi behöver vara rädda inför och komma med mössan i handen, med offer och ursäkter och be om en smula.

Nej genom Jeus har vi gjorts rättfärdiga och Gud längtar efter att vi skall be honom om hjälp, att vi skall be enligt hans ord och hans vilja, att påminna de löften han gett.

I Apostlagärningarnas fjärde kapitel kan vi läsa om hur Petrus och Johannes stått inför Stora Rådet, Sanhedrin, eftersom de predikat på tempelplatsen att Jesus är Messias. När de blivit frisläppta möts församlingen och ber:

Apg 4:29-31
”Och nu, Herre, se hur de hotar oss, och hjälp dina tjänare att frimodigt predika ditt ord, genom att du räcker ut din hand för att bota och låta tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu namn.” När de hade slutat att be, skakades platsen där de var samlade, och de uppfylldes alla av den helige Ande och predikade frimodigt Guds ord.”

De bad i enlighet med de löften de fått av Herren Jesus, de behövde ju inte påminna Gud om detta egentligen, och det är inte det de gör – utan de samarbetar med Gud, de ber enligt hans löften, de ber med Gud istället för bara till Gud. Jesus hade ju sagt till de att

Mark 16:15-18
”Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen” och att ”Tecken skall följa dem som tror detta. I mitt namn skall de driva ut onda andar. De skall tala med nya tungor. De skall ta ormar i händerna, och om de dricker något dödligt gift skall det inte skada dem. De skall lägga händerna på sjuka, och de skall bli friska.”

Och därför ber de enligt detta löfte, det får vi också göra. Vi behöver inte heller vara försagda eller rädda – att be med Gud är att be om sådant som vi vet är enligt hans vilja.

Och löftet att tecken och under skall följa när evangeliet predikas, gäller lika mycket idag som då och det gäller lika mycket Gråbo som Jerusalem.

Gud vill att vi mer och mer samarbetar med honom i våra böner, att vi ser vår vilktiga uppgift att be om det som Gud har lovat.

Gud säger att vi skall välsigna hans folk Israel, det är viktigt i dessa dagar. Att be att det judiska folket ser den Messias som de väntar på och som den Levande Guden har sänt. Att välsigna och be för det judiska folket är något som skriften talar tydligt om som något där det både finns löften knutna till och något som behagar Herren.

1Mos 12:3 ”Jag skall välsigna dem som välsignar dig och förbanna den som förbannar dig. I dig skall alla släkter på jorden bli välsignade.”

Men vi får även be enligt de löften och profetior som vi själva fått, allt skall prövas enligt Guds ord, men vi kan frimodigt komma inför Gud och be att han skall öppna dörrar för evangeliet i Gråbo, Sjövik, vår kommun och i Sverige.

Vi kan be enligt de budskap vi fått, det är ingen automatik i bilderna som vi får ta emot, vi kan inte luta oss tillbaka och se hur väckelsen kommer och förvandlar vårt samhälle.

Det är som nycklar för våra böner, det är bilder som vi får be Herren att han skall realisera. Det finns ett arbete för oss och det finns en kostnad att betala.

Petrus och Johannes tillsamman med hela församlingen var beredda att gå in i det som de bad om, att frimodigt predika evangeliet, och de förstod att det fanns ett pris att betala.

Deras bön var inte tillbakalutad – den var kopplad till en vilja att gå den väg Gud ledde dem, de hade redan blivit varnade av de religiösa ledarna, ändå ber de att de skall få predika frimodigt.

Och Herren svarar på deras bön med att fylla de med de mer med sin Helige Ande och lät tecken och under följa deras förkunnelse.

Men förföljelse från makthavare följde också med, det fanns ett pros att betala. Stefanus som säkert var med vid den här bönesamlingen fick förkunna evangelet inför Stora Rådet och sedan blev han den förste martyren.

Vi har fått flera budskap från olika håll att Herren vill förvandla vårt samhälle, vill dra människor till sig, vi skall inte luta oss tillbaka och vänta och se om det blir så utan vi skall ha med dessa buskap i våra böner och be att dessa framtidsbilder får bli verklighet.

Vem känner dina hemligheter?


Idag skall vi läsa ifrån Danielsbokens andra kapitel om kung Nebukadnessars dröm, men jag skall inte tala om drömmen eller uttydningen utom jag tror att storyn runt omkring har något att säga oss och kristenheten idag.

I det första kapitlet så berättas det om hur Daniel tillsammans med en grupp unga män förs bort till Babel när kung Nebukadnessar belägrade Jerusalem. Och hur dessa män sedan skall tränas så att de kunde tjäna i kungens palats och hur Daniel är trogen Herren mitt i svårigheter.

Vi läser Daniel 2:1-30

Nubukadnessar drömde oroligt läste vi, han sökte svar på sina drömmar och sin oro. De visa kunde inte hjälpa honom, magi och religion kunde inte ge honom svar. Jag funderar på om du och jag kunnat du ge honom svar?

Är vi glädjeprofeter som Nebukadnessars vise män, som ger människor de svar de vill ha men inget har att ge när det verkligen gäller? Eller är vi som Daniel och hans vänner som känner den Levande guden och sätter vårt hopp till honom och inte på vår egen förmåga. Är vi självsäkra eller Gudssäkra?

Människor oroas även idag och bär på frågor de inte kan få svar på idag liksom på Daniels och Nebukadnessars tid. De prövar alla möjliga terapier och religioner, man dövar sig med alkohol och mediciner eller använder shopping, sex eller annat för att fly från samma gnagande oro och sömnlöshet som Nebukandessar upplevde.

Han hade visserligen fått en dröm av Gud som han inte kunde förstå, men han hade ingenstans att vända sig eftersom han genomskådat de ”andliga” männen runt omkring sig, de var bara ute efter sin egen framgång och sa bara det de trodde han ville höra.

Hur är det med den kristna kyrkan? Försöker vi spela på samma arena som alla dagens andliga guider , försöker vi bli ”må bra profeter” som inte har något egentligt att komma med utan bara stryker människor medhårs?

Människor genomskådar snart det som egentligen inte kan ge svar på deras oro och deras mardrömmar. De vill ha äkta vara, de vill ha ”uppenbarelse” istället för ”peptalk”. När vi ställs inför människors frågor, får vi inte stå lika handfallna som Nebukadnessars kaldéer, trollkarar, besvärjare och spåmän.

Vi skall inte förlita oss på vår egen förmåga utan gå till han som känner oss fullkomligt och som har alla resurser och svar. Jesus uppmanar oss:

Matteusevangeliet 7:7-11
”Bed och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er. Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas. Vem bland er ger sin son en sten, när han ber om bröd, eller en orm, när han ber om en fisk? Om ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer skall då inte er Fader i himlen ge det som är gott åt dem som ber honom.”

Underbara ord, de vittnar om en Gud som låter sig finnas, som vill bli uppsökt och som ger oss det vi behöver. Den evige Guden kan vi inte se, han är gömd för våra ögon – men han vill uppenbara sig för oss i våra böner.

Och detta handlar inte bara om oss själva, utan vi får be för uppenbarelse för andra runt omkring oss, så att vi kan tala ord från Herren rakt in i deras situationer. Att precis som Daniel och hans vänner vända sig till den Levande guden för att han skall uppenbara det som är dolt, så att Guds ljus kan få lysa upp mörkret i ensamma hjärtan.

Allt detta är möjligt gemom den Helige Ande, som utrustar oss med sina gåvor. Paulus uppmanar församlingen i Korint att söks uppenbarelsens gåvor först och främst eftersom människor behöver det:

1Kor 14:23-25
”Om nu hela församlingen kommer tillsammans och alla talar tungomål, och några som inte förstår eller inte tror kommer in, skall de då inte säga att ni är galna? Men om alla profeterar och en som inte tror eller förstår kommer in, då blir han avslöjad av alla och dömd av alla. Hans hjärtas hemligheter uppenbaras, och han faller ner på sitt ansikte och tillber Gud och ropar: Gud är verkligen i er!”

Precis som Nebukadnessar så är våra grannar och vänner beroende av att få möta ett levande ord från Herren, ett ord som bekräftar hjärtats hemliga tankar och som ger hopp om något mer än det man kan se med sina ögon.

Vi dömer på det man kan se på utsidan – men Herren som känner allas innersta tankar, hemligheter, misslyckanden och sorger kan möta med ett rätt ord av förlåtelse, uppmuntran eller tillrättavisning.

Det står om Jesus att han visste av sig själv vad som fanns i människan, därför kunde han tala rätt in i människors liv. Vi får be till Herren att han utrustar oss med uppenbarelse, både i speciella situationer och som en gåva vi får betjäna varandra med.

Låt oss gå in i bön nu denna sommaren att vi får vara en profetisk gemenskap och att Posthuset får bli en uppenbarelseplats, där Gud uppenbarar sig och lyser upp människors liv.

Video: Den synliga och osynliga församlingen

Apostlagärningarna 2
38Petrus svarade: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att ni får förlåtelse för era synder. Då får ni den heliga anden som gåva. 39Ty löftet gäller för er och era barn och alla dem långt borta som Herren, vår Gud, vill kalla.” 40Petrus vädjade till dem med många andra ord också, och han uppmanade dem: ”Se till att ni blir räddade undan detta onda släkte.” 41De som tog till sig hans ord lät döpa sig, och den dagen ökade de troendes antal med inemot tre tusen.

42Och de deltog troget i apostlarnas undervisning och den inbördes hjälpen, i brödbrytandet och bönerna. 43Alla människor bävade: många under och tecken gjordes genom apostlarna. 44De troende fortsatte att samlas och hade allting gemensamt. 45De sålde allt vad de ägde och hade och delade ut åt alla, efter vars och ens behov. 46De höll samman och möttes varje dag troget i templet, och i hemmen bröt de brödet och höll måltid med varandra i jublande, uppriktig glädje. 47De prisade Gud och var omtyckta av hela folket. Och Herren lät var dag nya människor bli frälsta och förena sig med dem.

Detta är en text som vi ofta tittar på när vi vill bygga och leda en församling. Den beskriver en väckelsetid när församlingen föddes och hur församlingen fungerade då.

Vad kan vi se direkt i texten?

  1. Apostlarna förkunnade evangeliet bland folket.
  2. De troende höll fast vid:
    1. Apostlarnas undervisning
    2. Den inbördes hjälpen
    3. Brödsbrytelsen (Herrens Måltid, Nattvarden)
    4. Bönerna
  3. De möttes i Templet och i Hemmen.
  4. De delade sina liv och sin ekonomi med varandra.
  5. De var omtyckta av folket.
  6. Gud bekräftade att det som predikades var sant genom tecken och under och genom att föra människor till tro.

Vad är församlingen?

Hur blir man en del av den?

Jag minns när jag var liten, kanske sex år, och tittade på ett program om en kristen församling på TV och frågade mamma hur blir man medlem där?

I vår församling så döps man efter det att man kommit till tro och blir sedan en del av församlingsgemenskapen genom ett beslut på församlingsmöte.

När en människa kommer till tro på Jesus, så är det ju en osynlig förvandling som sker inne i en människa genom den Helige Andes verk.

När vi döper någon till Jesus Kristus är det en synlig konkret handling som både är en bekännelse inför den synliga och den osynliga världen, inför både människor och inför andemakter.

När vi i församlingsmötet välkomnar en ny människa in i vår gemenskap så är det ett väldigt synligt sätt att bli en del av en grupp människor, men vi bekräftar också att denna människa är en syster eller broder som delar samma osynliga liv som vi.

Församlingen är alltså både något osynligt och något synligt. Både något som vi gör – praktiska handlingar, men också något Herren gör i människans hjärta – att förvandla ett egoismens tempel till ett tempel för den Helige Ande. Det yttre är naturligtvis lättast att se – men det går hand i hand med den inre verkligheten.

Det finns bara en enda församling, Jesus Kristi församling. Vi kan inte ställa oss utanför den om vi vill vara kristna – den är en osynlig verklighet i varje kristens liv.

Men församlingen är inte bara osynlig utan även synlig. I Bibeln nämns församlingar på vissa orter – de kristna i Rom, de kristna i Korint, de kristna i Gråbo. Liksom Bibeln talar om församling som möts i en viss lokal, ”hälsa de som möts i det huset” skriver Paulus ofta.

Församlingen är både en osynlig andlig verklighet och en synlig materiell verklighet.

Och båda behövs för kristendomen är ingen flummig världsfrånvänd religion där man skall fly den onda materiella verkligheten och försjunka i meditation och självspäkning för att bli upplyst. Men kristen tro är inte heller bara en social rörelse som endast handlar om att ha ett rättvisepatos.

Nej vi tror på en Gud som blev människa i Jesus Kristus. I sig själv – både helt och hållet Gud och helt och hållet Människa. Det är ju julens mirakel! Osynligt och synligt förenat. Andligt och materiellt.

Joh 1:14 Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning.

Joh 1:18 Ingen har någonsin sett Gud. Den ende sonen, själv gud och alltid nära Fadern, han har förklarat honom för oss.

Man kan beskriva vad en församling är genom vad den gör, vad som syns, på det yttre. Och det är en sann beskrivning – men det är viktigt att veta varför vi gör saker så att de inte blir tomma ritualer eller död religion.

I vår text läste vi att vi i församlingen förkunnar de goda nyheterna om vad Jesus gjort för alla människor. Vi tar vara på varandra i gemenskapen. Vi delar Herrens Måltid med varandra. Och vi tillber och ärar Pappa Gud.

Förkunnelse

Att predika eller förkunna de goda nyheterna går att göra rent tekniskt – att läsa en Bibeltext och förklara vad som står där. Det finns goda modeller och verktyg som man lär ut för hur man skall arbeta med en text. Och det är bra – det hjälper oss att förstå texten rent litterärt.

Men förkunnelse är något helt annat – vi tror och upplever hur det är den Helige Ande som vill tala med oss. Att det är Gud som har ett ärende till oss.

Joh 14:26 Men Hjälparen, den Heliga Anden som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt er.

Bibeln är en bok med skrifter skrivna av människor som levde i olika tider i historien och som hörde Gud tala.

Nya Testamentets skrifter är alla nära knutna till Jesu apostlar, det var en av de viktigaste kriterierna när man avgjorde vilka texter som skulle få finnas med i Nya Testamentet, att de skulle vara nära anknutna till Jesu apostlar. Det finns en historisk verklighet och de är inte ihop diktade, det märker man när man läser de. De är skrivna av människor av kött och blod in i specifika situationer.

Men vi tror också att alla texter i Bibeln är inspirerade av den Helige Ande. Paulus skriver i 2Tim 3:16 Varje bok i skriften är inspirerad av Gud och till nytta när man undervisar, vederlägger, vägleder och fostrar till ett rättfärdigt liv.

När vi läser Bibeln, antingen tillsammans i församlingen, tillsammans med någon som vill lära känna Bibelns vittnesbörd eller själva i vår ensamhet. Så vill den Helige Ande tala till oss – genom orden som skrevs i en annan tid. Och många kan vittna om att de hört Gud tala när de läst Bibeln.

Bibeln och förkunnelsen har ett synligt yttre som vi kan ta på och strukturera. Vi kan ha modeller och metoder för att läsa och förkunna. Men förkunnelsen och Bibeln har en osynlig dimension som vi får leva i – när den Helige Ande lyser upp en text för oss. Gör den levande och låter den tala in i vårt liv – i vår situation.

Gemenskapen

Gemenskapen i församlingen är inte bara vilken påtvingad föreningsgemenskap som helst. I församlingen brukar vi kalla varandra för syskon, och det är inte bara för att det låter bra – och det är för att vi alla fått del av Jesu egen Ande i våra liv, därför så hör vi ihop med varandra i samma familj – även om vi är väldigt olika. Den Helige Ande knyter oss samman.

1Kor 12:13 Med en och samma Ande har vi alla döpts att höra till en och samma kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått en och samma Ande att dricka.

Det finns en osynlig verklighet som binder oss samman – denna verklighet är vi kallade att leva ut i kärlek till varandra.

1Joh 4:20 Om någon säger: ”Jag älskar Gud” men hatar sin broder, då ljuger han. Ty den som inte älskar sin broder, som han har sett, kan inte älska Gud, som han inte har sett.

Herrens Måltid

Jesus delade en måltid med sina lärjungar som han ville att vi skulle fortsätta med tills han kommer tillbaka för att hämta hem oss. En måltid där vi får ta emot Jesu seger genom enkelt bröd och vin.

Bröd och vin kan hålla oss mätta så att vi inte svälter, men de kan i sig själva inte rädda oss från döden – men de pekar på en osynlig verklighet som vi får ta emot från Gud.

Jesus offrade sig själv för oss, han lät sig spikas upp på korset. Han lät sin kropp brytas sönder för vår skull. Han lät sitt blod bli ett offer för våra fel och brister. Det enda vi kan göra är att ta emot detta i tro – vi kan inte göra något för att förtjäna denna gåva. Den ges fritt och gratis.

Måltiden pekar på vår osynliga gemenskap med Pappa Gud och Hans son Jesus Kristus. Men den handlar även om att vi som möts och kan se varandra när vi delar gåvorna hör ihop.

Men måltiden pekar inte bara på att vi hör ihop med Gud och med varandra. Utan genom den Helige Ande hör vi ihop med alla de som över hela vår värld äter bröd och vin och så tar emot Guds gåva i Jesus Kristus, liksom vi hör ihop med alla som gjort det före oss och som i framtiden kommer att göra det.

1Korintierbrevet 10
16Välsignelsens bägare som vi välsignar, ger den oss inte gemenskap med Kristi blod? Brödet som vi bryter, ger det oss inte gemenskap med Kristi kropp? 17Eftersom brödet är ett enda är vi fast många en enda kropp, för alla får vi vår del av ett och samma bröd.

Bön och Tillbedjan

Jesus sa att det viktigaste vi har att göra är att ”Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd.” Matt 22:37

Det här är tillbedjan att älska Gud och att leva i gemenskap med honom och göra honom till sin Herre. Paulus uppmanar oss att be hela tiden – att leva inför Guds ansikte.

Och bön är ju något som sker i det osynliga, ett samtal mellan vårt hjärta och Guds hjärta. Jesus säger:

Matteusevangeliet 6
6…när du ber, gå då in i din kammare, stäng dörren och be sedan till din fader som är i det fördolda. Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig. 7Och när ni ber skall ni inte rabbla tomma ord som hedningarna; de tror att de skall bli bönhörda för de många ordens skull. 8Gör inte som de, ty er fader vet vad ni behöver redan innan ni har bett honom om det.

Men bönen i det fördolda, det osynliga samtalet med vår Herre får konsekvenser i det synliga. Vi får samarbeta med Gud i bönen.

När Jesus lärde oss att be Fader Vår, sa han att vi skulle be: ”Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen.” Mat 6:10

Den osynliga verkligheten som finns i vårt innerliga samtal med Gud – får konsekvenser i vår synliga värld. Jesus säger också:

Johannesevangeliet 14
12Sannerligen, jag säger er: den som tror på mig, han skall utföra gärningar som jag, och ännu större. Ty jag går till Fadern, 13och vad ni än ber om i mitt namn skall jag göra, så att Fadern blir förhärligad genom Sonen.

Bön förändrar situationer, vi rabblar inte tomma ord eller talar ut i mörkret. Vi samtalar med universums skapare och världens räddare.

Avslutning

Församlingen är Jesu fysiska synliga kropp i den här världen. Vi är kallade att göra det som Jesus gjorde, att berätta för alla människor att Hans Pappa, Gud Fader, älskar oss och vill lära känna oss.

Genom den Heliga Anden är vi indragna i gemenskapen mellan Fadern, Sonen och den Helige Ande. En osynlig verklighet mitt i vår värld.

Det ger hopp om att löftet att han skall befria oss och upprätta oss skall bli verklighet. Då det osynliga blir synligt. Och det synliga förgås.

Amen.

Bönen ett gemensamt språk

Carl-Johan Axskjöld har för kyrkornas gemensamma Sommartidning intervjuat Lars-Åke Eriksson om den bönegrupp som finns i Sjövik och som möts Fortsätt läsa Bönen ett gemensamt språk