Att heta Centrumkyrkan

De flesta väljer noga namnen på sina barn, för namnet kopplar till identitet och till förhoppningar. Ofta får barn namn som redan finns i släkten, för att visa på kopplingen till vilka vi är. Namn betyder något, man kan slå i namnböcker eller på internet.

Exempel:
– Mikael = Vem är som Gud
-Abraham = ”Folkets fader” eller ”far till många”
– Jesus = ”Jahve räddar”

Namn betyder något. Så vad menar vi med att kalla denna kyrka för Centrumkyrkan? Nu har vi nog många olika tankar kring detta och jag skulle vilja dela med mig av några av mina tankar kring detta.

Geografi
Det mest uppenbara är kanske den geografiska kopplingen, kyrkan ligger mitt i samhället. En synonym skulle kunna vara ”Kyrkan på torget” som också var ett av förslagen.

Att flytta kyrkan från perifierin av samhället, från en anonym plats i ett bostadsområde till den offentliga miljön, mitt bland affärer och vid kommunikationer – där folk rör sig. Det är en stor förändring – det skapar nya möjligheter och utmaningar. Och det har vi markerat i namnet. Och vi har bekräftat att vi vill vara den kyrkan som tar vara på de möjligheterna som lagts i våra händer och som tar oss an utmaningarna i vårt samhälle.

Identitet
Namn har också väldigt mycket att göra med Identitet, vi knyter väldigt mycket av vilka vi är till våra namn. Därför är det svårt att byta namn. Ibland är det nödvändigt för de som vill komma ifrån rykten eller skandaler och vill börja om. Men vanligare är ju när vi gifter oss – då byter man ofta namn så att man får samma efternamn. Men förnamnet brukar man bevara och det är kanske ännu mer JAG än efternamnet.

Jag vet att mina föräldrar hade tänkt att jag skulle heta Lars och min hustru Elisabet skulle hetat Kristina. När vi känner på de namnen så känns det väldigt främmande och inte som ”vi”. Nu hade vi turen att båda fick kusiner som föddes före och som ”tog” de namnen.

Vår gamla kyrka på Monvägen heter Pingstkyrkan, där finns mycket av vår identitet, av varifrån vi kommer, av vilka vi är. Det är inget vi vill tappa bort, på vår resa utan vi står tydligt kvar som en del av Smyrnaförsamlingen och Pingströrelsen. Men vi bekräftar också att vi är systrar och bröder med vännerna i Missionskyrkan, Svenska Kyrkan och Korskyrkan här i vår närhet. Centrumkyrkan kan få uppfattas som en bekräftelse på den enhet vi upplever med våra syskon här, att vi känner att vi får stå tillsammans i uppdraget.

När man byter namn, så tar det ett tag att vänja sig, att känna sig hemma med sitt nya namn, så är det också för oss. Då är det viktigt att hitta sin identitet, att veta vilka man är. Och för oss som kristen församling så har vi först och främst vår identitet i Jesus, allt annat är sekundärt. Vi läste tidigare:

”Men nu har ni, som är i Kristus Jesus och som en gång var långt borta, kommit nära genom Kristi blod. … Ty genom honom har vi båda i en och samme Ande tillträde till Fadern. Alltså är ni inte längre gäster och främlingar utan medborgare tillsammans med de heliga och tillhör Guds familj.” (Efe 2:13, 18-19)

Och om Jesus är det centrala i vår identitet, så kan Centrumkyrkan få påminna oss om detta också, att vi vill fokusera på det centrala, på Guds smorde, vår Herre Jesus – som gick i döden för varje människas skull och som öppnade vägen hem till pappa Gud.

Uppdraget
Att vara en centrumkyrka, en kyrka på torget markerar närvaro i samhället och en önskan att få finnas med och bidra i samhällslivet. Då vill man inte vara en sekt för sig själv, för i så fall placerar man sig i periferin och gör sig svåråtkomlig. Då går riktningen bort från det allmänna och man blir exklusiv. Men som centrumkyrka vill vi förkunna Guds kärleksbudskap i handling och med ord, vi vill leva nära människor, engagera oss i deras liv – både som enskilda och som församling. Vi vill söka vår orts bästa, och ge vidare den gåva vi själva fått ta emot.

Att vara kyrka i centrum innebär att vi vill att Jesus skall stå i centrum i vårt centrum. Vi vill som paulus ställa oss på areopagen, mitt i centrum av samhället, och tala om den Gud i vilken vi alla lever rör oss och är till. Vi vill bjuda in till gemenskap med honom. Vi vill säga, kom och se, kom och följ, kom och tillbe, kom och tjäna till varje Gråbobo.

Det är geografi, identitet och uppdrag – att vi rör oss från periferin in mot centrum, både när det gäller adressen, när det gäller att vi längtar att Jesus skall få stå i centrum och när det gäller vårt engagemang i människor.

Efe 2:1-3
”Också er har Gud gjort levande, ni som var döda genom era överträdelser och synder. Tidigare levde ni i dem på den här världens vis och följde härskaren över luftens välde, den ande som nu är verksam i olydnadens söner. Bland dem var vi alla en gång, när vi följde våra syndiga begär och gjorde vad köttet och sinnet ville. Av naturen var vi vredens barn, vi liksom de andra.”

Vi får identifiera oss med våra grannar och vänner. För vi som bor och verkar här är alla lika beroende av Guds nåd, vissa av oss har redan fått smaka nåden och tagit emot den Helige Ande. Men det är inget vi kan skryta med, inget vi kan slå oss för bröstet för. Utan vi får tacka Gud och ge den gåvan vidare.

Efe 2:4-7
”Men Gud som är rik på barmhärtighet har älskat oss med så stor kärlek, också när vi ännu var döda genom våra överträdelser, att han har gjort oss levande tillsammans med Kristus. Av nåd är ni frälsta. Ja, han har uppväckt oss med honom och satt oss med honom i den himmelska världen, i Kristus Jesus, för att i kommande tider visa sin överväldigande rika nåd genom godhet mot oss i Kristus Jesus.”

Vi som har smakat nåden och tagit emot Anden som en första gåva får ha vår identitet i Herren Jesus, det är hos honom hoppet finns. Han som umgicks med de som inget var, de som andra såg ner på. Han som gav sitt liv för oss som var döda genom våra överträdelser. Det är han som är vårt föredöme.

Vi vill vara en sådan kyrka mitt i Gråbo, en gemenskap som identifierar oss med vårt samhälle, med grannar och vänner med den föräldralöse och främlingen. För vi som bor här är alla lika beroende av Guds kärleksgåva, hans nåd.

Efe 2:11-13
”Kom därför ihåg hur det var tidigare: ni var hedningar och kallades oomskurna av dem som kallar sig omskurna, med den omskärelse som utförs på kroppen med människohand. Ni var på den tiden utan Kristus, utestängda från medborgarskapet i Israel och hade ingen del i förbunden med deras löfte. Ni levde utan hopp och utan Gud i världen. Men nu har ni, som är i Kristus Jesus och som en gång var långt borta, kommit nära genom Kristi blod.”

Det finns en riktning mot centrum i evangeliet, ifrån periferin in mot centrum, mot Gud. ”Ni som var långt borta har nu kommit nära.” Gud kallar varje människa att röra sig i den riktningen, och då kommer han oss till mötes.

När vi rör oss mot centrum så förenas vi i Jesus Kristus. Det finns en enhet mellan alla som tillhör Jesus Kristus, i världen, men även här på vår ort, här i Gråbo har Jesus bara en kropp, en kyrka. Vi läser också att Gud har brutit ner skiljemuren mellan hedningarna och Israel. Vi som var långt borta har nu del i löftena till Abraham, Israel och Mose. Evangeliet kallar oss in mot centrum, tillbaka till Jesus.

Och Jesus vill bryta ner skiljemuren mot de som inte ännu känner honom, de som inte är ”kyrkliga”, vi klassar lätt folk som religiösa och inte religiösa – men Gud söker varje son och dotter som vandrat bort från honom. Han står och blickar bortåt vägen för att se om den förlorade närmar sig, han är ute och söker efter det borttappade. Jesus vill famna varje kvinna, man och barn i Gråbo. Han vill dra oss nära, mot centrum, till sig själv.

En sådan kyrka vill vi vara, som bjuder människor att vandra med oss mot evangeliets centrum, mot Herren Jesus Kristus. Det finns en riktning i det vi längtar efter in mot centrum, både geografiskt, i vår identitet i Kristus och i uppdraget att bjuda människor till Jesus. Vi vill vara vägvisare och medvandrare till ett liv med Jesus.

Amen

Lite historia om Pingstkyrkan Gråbo

Text om Smyrnaförsamlingen i Gråbo, Stannum och Lerum. Ett utdrag från skriften ”Tio år såsom en Guds församling” från Smyrnaförsamlingens tio års jubileum 1932:

KAPITEL 3: ”Utpostverksamheten”

Smyrnaförsamlingens utpostverksamhet har intagit ett stort rum i församlingens arbete särskilt under de senaste åren, då antalet utposter ökat högst betydligt. Genom Guds nåd har arbetet också krönts med en härlig framgång, och på flera platser finnes i dag egna kapell, där vännerna kunna samlas till Ordets predikan, bön och bibelläsning.
Redan i begynnelsen av församlingens tillvaro börjades evangeliska möten i:

Gråbo och Stannum.
Även i dessa samhällen, belägna vid Västgötabanan mellan 2 och 3 mil från Göteborg, har församlingen verksamhet.
Första gången ett »pingstmöte» hölls i Gråbo stationssamhälle var på våren 1927 i mars månad, då vi inbjudits av några troende på platsen att predika Guds ord. Till lokal hade hyrts en f, d. blåbandslokal, vilken fylldes med intresserade åhörare.
Denna verksamhet har sedan fortgått alltjämt, och Herren har välsignat det utsådda ordet med själars frälsning.
En rätt stor skara har blivit »tron lydaktig och låtit sig döpa till Kristus». En särskild uppmuntran är, att en hel del unga själar blivit frälsta, vilka nu sjunga och spela till Herrens ära.
Mötena äro i regel välbesökta och hunger efter Ordet förnimmes hos folket. Vi vänta därför härlig seger från Herren i fortsättningen till många själars frälsning. Från Gråbo, Stannum och Olofstorp ha över ett 40-tal vänner hittills förenat sig med församlingen.

Den ovannänmda blåbandslokalen blev senare erbjuden Smyrnaförsamlingen, och i början av år 1929 inköpte vi densamma av Gråbo Byggnadsförening, vilken genom stort förtroende och välvilja underlättade köpets avslutande.

Vi hoppas, att de troende vännerna på platsen genom Guds fortsatta, välsignelse själva inom en snar framtid skola kunna leda verksamlieten och ordna sig till en biblisk församling.

Lerum.
I Lerum, 2 mil från Göteborg utmed Västra Stambanan, har församlingen i dagarna inköpt en tomt för uppförande av ett kapell. På platsen bo nämligen ett 13-tal medlemmar från Smyrnaförsamlingen, och dessa ha enats om att själva gripa verket an och bära omkostnaderna för en lokal, om huset får uppföras i församlingens namn.
Givetvis har Smyrnaförsamlingen velat ställa sig förstående till denna vännernas önskan, och, om Gud vill och ordnar allt, torde syskonen i Lerum snart nog kunna påbörja kapellbygget.

Slutord.
Huruvida Smyrnaförsaml ingen har något eller några år ytterligare att verka på jorden, är mycket ovisst, ty tidens tecken visa, att Jesus är nära. Må fördenskull vi, var och en av oss, som har förmånen att tillhöra en Guds församling, se till, att vi äro redo för uppbrottet, så att vi med frimodighet och glädje kunna möta Honom, som tog var synd på Sig och beredde en evig förlossning.
Vi ha en synnerligen stor anledning att vara tacksamma till Herren för vad Han utfört och fortfarande utför mitt inför våra ögon, och desto mer vi helt överlämna oss åt Honom och äro villiga att infoga oss efter Hans vilja och gå Hans väg, desto större och härligare ting skola vi få se uppenbarade ibland oss till oskattbar välsignelse för oss själva och tusende andra av våra medmänniskor.
»Men honom, som förmår göra mer, ja, långt mer än allt vad vi bedja eller tänka, efter den kraft som verkar i oss, honom tillhör äran i församlingen och i Kristus Jesus alla släkten igenom i evigheternas evighet, amen.« Ef. 3:20, 21

Helg med Carl-Erik Sahlberg


Nu till helgen får vi i Gråbo besök av Carl-Erik Sahlberg från Klara kyrka i Stockholm, missa inte detta! Sedan 1989 är Carl-Erik verksam i Klara kyrka i Stockholm, där han tagit initiativ till ett omfattande diakonalt arbete bland hemlösa och andra hjälpsökande i Stockholm centrala delar. Carl-Erik är även en av initiativtagarna till Sverigebönen ett ekumeniskt initiativ för bön för Sverige. Missa inte detta tillfälle!

Lördag 19/11

Församlingshemmet Gråbo
10:00 Gråbobönen, Mikael Tilly
16:00 Föredrag med Carl-Erik Sahlberg om Bön
Servering
18:00 Föredrag med Carl-Erik Sahlberg om Socialt tjänande

Söndag 20/11

11:00 Gemensam Gudstjänst i Missionskyrkan Gråbo, tema: Jesu återkomst, Carl-Erik Sahlberg, Alf Källström, Sara Arvidsson Selan m.fl.

Tjuvkik på ombyggnaden


På lördag 10-15 är det Livsrumsdag och Skördefest på torget i Gråbo. Då finns kyrkorna i och omkring Posthuset för att möta Gråboborna.

Pingstkyrkan har gjort en utställning med bilder på hur Posthuset skall byggas om och vill berätta om ombyggnaden och samtala om med besökarna om behoven i Gråbo och hur man på bästa sätt använder Posthuset.

Varmt välkommen förbi på en kopp kaffe och samtal om det bästa för Gråbo.

Mikael Tilly

Monvägen 144 till salu

Pingstkyrkan i Gråbo kommer att flytta ner till posthuset vid torget i Gråbo och säljer därför nu vår fastighet på Monvägen. Här är lite information och några bilder som mäklaren lagt ut på bland annat Hemnet.se.

”Samlings-/föreningslokal med fina sällskaps- och samlingsytor och trevlig trädgård om 3221 kvm med altan i västerläge. Byggnaden är uppförd under tidigt 1900-tal och har byggts om och till i etapper.

Trevligt läge i Gråbo med närhet till fina natur- och strövområden, ca 2 km till Hjällsnäsvikens badplats och 1 km till Gråbo centrum med kommunikationer och service”

För mer information gå till Hemnet.se eller vår mäklare Lundin.se